Tre präster lämnade Svenska kyrkan – nu invigda i Katolska kyrkan

Tre präster från Svenska kyrkan som samtidigt vigs till präster i katolska kyrkan. Det sker inte ofta i Sverige.

– All omsorg, värme och förbön, det känns överväldigande, säger Henrik Lindeskog, en av de tre som vigdes till präst, om att ta steget in i världens största kristna kyrkofamilj.

Lördag den 21 oktober vigdes Henrik Lindeskog till präst i Katolska kyrkan vid en ceremoni i S:t Eriks katolska domkyrka på Södermalm i Stockholm. Och samma steg tog Henrik Glamsjö och Lars Nordblom, som också varit svenskkyrkliga präster.

Magnus Andersson, ceremonimästare på Stockholms katolska stift, berättar att drygt 400 personer hade samlats för att vara med vid detta tillfälle då ytterligare en präst från Tyskland samt en diakon vigdes till tjänst.

– Vi firade en vanlig mässa med den skillnaden att det ingick en särskild ceremoni där kandidaterna vigdes till präster respektive diakon genom handpåläggning och bön av kardinal Anders Arborelius, berättar Magnus Andersson som tjänstgjort vid åtskilliga vigningsmässor.

Att präster i Svenska kyrkan blir präster i katolska kyrkan är inte helt unikt. De senaste tjugo åren, närmare bestämt sedan 2004, har totalt sex svenskkyrkliga präster konverterat och vigts till präster i katolska kyrkan, enligt Magnus Andersson. Men att tre präster vigs samtidigt är ovanligt, ofta handlar det om någon enstaka ungefär vartannat år.

Totalt uppgår antalet katolska präster i Sverige till mellan 170 och 180 fördelade på 44 församlingar runt om i landet.

En av dessa är alltså Henrik Lindeskog. När Dagen får en intervju befinner han sig på katolska kyrkans stiftsgård Marielund utanför Stockholm. Bara några dagar efter vigningen deltar han i de studiedagar som hålls vid några tillfällen varje år och som är en del i de katolska prästernas vidareutbildning.

Det blir ett välkommet tillfälle till eftertanke, reflektion och att smälta alla nya intryck från några hektiska dagar med prästvigning, mottagning och lyckönskningar från människor i en kyrka där det är brist på präster och där många gläds över att få välkomna nya präster in i gemenskapen.

Tjugo år i Svenska kyrkan

Henrik Lindeskog vigdes till präst i Svenska kyrkan som 27-åring och tjänstgjorde där som präst till 2015.

Det blev tjugo år i Svenska kyrkans tjänst, en tid som han ser tillbaka på med mycket glädje och tacksamhet. Att han ändå valde att lämna det svenskkyrkliga sammanhanget efter många år, förklarar han bland annat med en tidig fascination för det katolska, och med Svenska kyrkans ställningstagande i moralteologiska frågor, inte minst när det gäller äktenskap och det ofödda barnet.

– Båda frågorna är svåra men jag anser att Svenska kyrkan inte tagit tillräckligt tydlig ställning för det ofödda barnet som en skyddsvärd varelse redan från befruktningsögonblicket. Vad gäller könsneutrala äktenskap har Svenska kyrkan ändrat sin syn medan katolska kyrkan har hållit fast vid äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna.

Dispens från påven

Sedan 1991 kan präster som är gifta och som kommer från andra kyrkofamiljer få dispens från celibatskravet hos påven. En möjlighet som Henrik Lindeskog, som har fru och fyra vuxna barn, använt sig av. Intressant nog kommer paret Lindeskog även i fortsättningen att ha en tydlig koppling till Svenska kyrkan.

– Min fru Inger är diakon i Svenska kyrkan, så vi lever i ett ekumeniskt äktenskap, säger han och verkar vara trygg i att detta inte kommer att orsaka problem i deras relation eftersom de har respekt för varandras val av kyrkotillhörighet. Och grunden i den kristna tron - inte minst Jesus Kristus som Frälsare och Guds son - har de självklart gemensamt.

Henrik Lindeskog är mån om att poängtera att den längtan han burit på inte främst haft som mål att bli präst i katolska kyrkan, utan om att bli katolik och inlemmad i en världsvid kyrka med 1,3 miljarder medlemmar. En kyrka som leds av biskopen i Rom –alltså påven – och som av katoliker betraktas som aposteln Petrus efterträdare i rakt nedstigande led.

En orubblig kyrka

Katolska kyrkan grundar påvens ämbete bland annat på bibelordet i Matteus 16:18. Där säger Jesus att han ska bygga sin församling på klippan Petrus.

– Även om jag inte hade blivit godkänd som präst i katolska kyrkan så hade jag ändå valt att bli katolik, förklarar Henrik Lindeskog med ett lugn som visar att han bottnar i sin övertygelse. Först katolik – och sedan präst. Det är alltså vad som gäller. Och som mycket annat i katolska kyrkan är det en ordning som inte ruckas på.

Åtta år har gått sedan Henrik Lindeskog slutade arbeta som präst i Svenska kyrkan. En del av den tiden har han ägnat åt kompletterande studier vid katolska Newmaninstitutet i Uppsala. Studier som bland annat omfattar filosofi, den katolska socialläran och framför allt katolsk teologi.

Ett kyrkligt arv

Som prästson – pappa heter Arne Olsson och vigdes till Missionsprovinsens första biskop år 2005 – har han också behövt förhålla sig till sitt kyrkliga arv och det han så att säga “har fått med modersmjölken”. Men inte heller detta tycks ha utgjort ett oöverstigligt hinder.

– Jag har valt en annan väg än min pappa, men han har varit uppmuntrande och stöttat mig. Vi har valt att tjäna Gud, fast på lite olika sätt, säger han om sin pappa som är 93 år gammal.

Vad är största skillnaden mellan att vara präst i Svenska kyrkan och i katolska kyrkan?

– Som katolsk präst kommer jag att verka i ett mångkulturellt sammanhang med människor från många olika kulturer. Det betyder att jag som är född och uppvuxen i Sverige behöver lyssna ödmjukt för att förstå och kunna vara till så stor hjälp som möjligt för de människor jag möter.

Vilka reaktioner har du fått från prästkollegor och andra i Svenska kyrkan?

– Det har varit olika reaktioner och mest positiva. De flesta har visat stor förståelse och respekt för den väg jag valt, men några har också känt sorg över att jag lämnat Svenska kyrkan.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.