Nyheter
”Unga behöver mötesplatser där man även får tvivla”
Kyrkorna behöver satsa på att ta hand om unga vuxna så de inte lämnar församlingslivet, menar Charlotta Forsström, 27. Hon valde som nyinflyttad student att engagera sig i en ny kyrka, i stället för studentkåren som många andra gör: ”Men jag hade redan kristna vänner där, alla som flyttar till en ny ort har inte den fördelen”

Allt fler samfund och församlingar tar frågan om unga vuxna på allvar. Hur ser behoven ut? Och vad kan församlingar göra för att vara ett stöd så att de inte lämnar kyrkan och sin tro.
– Fler mötesplatser där både tro och tvivel får utrymme kan vara ett sätt att få unga vuxna att stanna kvar i kyrkan, säger Charlotta Forsström från Göteborg.
En studie som gjordes av Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Pingströrelsen visar att två av tre tonåringar lämnar frikyrkan som unga vuxna, vilket Dagen rapporterat om.
Charlotta Forsström, 27, valde som ung vuxen att stanna. Hon växte upp i en trygg EFS-förening på Dyrön på västkusten:
– Förutom jag och mina två jämnåriga kusiner fanns inga i samma ålder i kyrkan. Att åka på läger blev under en period bärande för mig, för då jag fick upptäcka att vi var fler som delade tron på Gud, berättar Charlotta.
Vetskapen att inte vara ensam om att lägga sitt liv Guds händer, blev kanske avgörande för hur det sedan gick:
– Ett halvår efter konfirmationen blev det tydligt att tron på Jesus var min egen. Jag var inte troende för att mina föräldrar var det, utan för att jag själv hade valt Gud i mitt liv, förklarar hon för Dagen.
Nyligen blev Charlotta Forsström klar med sina läkarstudier och hon har börjat jobba som underläkare på Kungälvs sjukhus. Hon har fullt upp, men hinner också fundera på den aktuella frågan om unga vuxna i kyrkan.
Charlotta Forsström är engagerad i Buråskyrkan i Göteborg (som är en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och EFS) och ”gillar träning i alla former”. Hon och andra i hennes situation har många frågor:
– Det är en tid i livet när mycket formas inför framtiden. Var och hur är jag kallad att leva mitt liv? Vad ska jag jobba med? Vad vill jag lägga min tid på? Ska jag bilda familj? Den typen av frågor är vanliga, och något som vi funderar mycket på.

Många flyttar för att studera, får nya vänner som inte går till kyrkan och i det läget är det inte självklart att söka sig till en församling.
– Jag har flyttat, bland annat från Dyrön till Göteborg och från Göteborg till Uppsala. Då har jag satt ett högt värde på att hitta en församling där jag kan engagera mig, där jag trivs och kan växa i min tro, förklarar Charlotta Forsström
Vänner och familj blev avgörande
När hon började plugga på läkarlinjen i Göteborg valde hon att engagera sig i kyrkan, inte i studentkåren som många andra studenter.
– Jag hade redan kristna vänner i Göteborg och det underlättade förstås. Alla som flyttar till en ny ort har inte den fördelen, konstaterar hon och hoppas att fler församlingar ska satsa på unga vuxna:
– Fler mötesplatser behövs där de svåra frågorna ryms, där vi tillsammans brottas med tron och där vi vågar vara ärliga med att det inte alltid är enkelt att tro på Gud. Tron behöver få landa och gro både i hjärtat och i hjärnan.
Av egen erfarenhet vet Charlotta att tron håller även när det stormar, och när hon blivit ifrågasatt för sin tro.
– Jag har haft nåden att ha vänner som jag delat mina tvivel med. Min familj har också betytt mycket, säger hon om varför hon klarat övergången från en upplevelsestyrd tonårstro till en mogen och mer vuxen tro.

I mars hålls en konferens i Allianskyrkan i Jönköping vars målgrupp är just unga vuxna i kyrkorna. Satsningen ligger enligt Charlotta rätt i tiden:
– I våras var jag på en ledarkonferens i Örebro med över 300 unga vuxna. Fantastiskt att träffa folk från andra kyrkor och utbyta erfarenheter. Men sådana tillfällen är ovanliga, därför är detta ett superbra initiativ som jag verkligen står bakom.
Du kommer att tala i ett av seminarierna i Jönköping. Vad handlar det om?
– Det handlar om hur vi skapar utrymme för Guds röst och ledning i våra liv. Jag ser verkligen fram emot att få möta andra i samma situation så att vi tillsammans kan inspirera varandra att leva ännu mer helhjärtat med Jesus.