Unga som lämnat frikyrkan berättar: ”Den Gud jag tror på fick inte plats i kyrkan”

Jodå, hon tror fortfarande på Gud, även om hon har mått dåligt och tvivlat, och blivit frustrerad över förenklingar kring hur Jesus ska göra allting bra. Men församlingen är hon inte med i längre. Hon upplevde att ledarna tyckte hon var besvärlig och jobbig med sina många frågor.

Hon har fortfarande många vänner och familj som besöker frikyrkoförsamlingen hon har vuxit upp i. Och hon tycker det är bra att det nu skrivs forskningsrapporter som “Kristen tro på glid?”, där man funderar över unga vuxnas tro i frikyrkan, och hur man eventuellt kan förbättra för att inte två av tre unga ska lämna kyrkan i framtiden.

Hon är också glad för sina föräldrar:

– Mina föräldrar är väldigt öppna, och vi pratar mycket. Det är skönt att få sitta ner någonstans och vara arg och frustrerad, också när man har frågor kring Bibeln, säger den unga kvinna i 20-25-årsåldern som är en av flera som har hört av sig till Dagen efter de senaste artiklarna kring unga vuxna och kristen tro.

Vi publicerar här några röster anonymt, då de flesta inte vill träda fram med namn.

Inget utrymme för svåra frågor

Den unga kvinnan har haft ett stort kompisgäng i kyrkan – “och mycket kul”, varit barnledare och åkt på kristna konferenser med mera. Men hon kände sig besvärlig när hon ställde många frågor till ledarna, och hade funderingar kring hbtqi-frågan, samboskap och vad Bibeln säger på olika områden.

– Normen verkar vara att man ska böja huvudet och ta in vad ledarna säger.

– Och varför måste man alltid vara så perfekt och ta på sig ett leende? Det var svårt att komma till kyrkan och ha en dålig dag, säger hon som förklaring till varför hon inte längre är aktiv.

”En gudsbild som inte fungerar för mig”

En man som växte upp i en annan frikyrkoförsamling på 1990-talet spenderade en stor del av sin fritid där fram till att han flyttade till en annan ort, och är fortfarande medlem i en annan frikyrka, även om det är mycket som skaver.

– Jag har med mig många fina minnen från församlingen. Jag fick befinna mig i en trygg miljö och fick möjlighet att utvecklas inom många olika områden. Men som vuxen har jag insett att undervisningen var mycket grund och snäv, och att stora delar av livet utlämnades.

– Jag fick med mig en gudsbild som inte fungerar för mig, förklarar han, och säger att han som vuxen har fått bearbeta frågor som “helvetesläran och psykologiska mekanismer vid förbön”.

Saknade jämnåriga i kyrkan och fick andra intressen

En annan man, i dag i åldern 30-35, betonar att han fortfarande är troende och regelbundet ber till Gud, men säger att han inte är regelbundet aktiv inom någon kyrka eller församling.

Han förklarar att det i tonåren inte fanns någon ungdomsaktivitet i församlingen i hemstaden, och att han saknade jämnåriga vänner i kyrkan.

Runt omkring blev han samtidigt ifrågasatt för sin tro, och så småningom kom andra saker han ville satsa på i livet. En besvikelse var det också när kyrkan inte riktade något tack till honom, utan mest blev sura, när han drog sig ur olika saker han hjälpte till med.

Sedan blev det mest som det blev.

– Jag har flyttat runt en hel del, och i dag har jag min egen relation med Gud, och trivs väldigt bra med det, säger han.

Plugg och jobb har krävt 110 procent, berättar han vidare. Men nästan alla minnen från kyrkan är positiva och han vill tro att församlingen och tron har gjort honom till en bättre människa. När han kommer hem hälsar han gärna på, och delar minnen med människor i kyrkan, där han gillar de flesta, och säger att de gör mycket gott för andra. Men ingen av dem är i hans egen ålder.

“Stora strukturella problem fick mig att lämna”

En kvinna i 30-35-årsåldern, som också hör av sig till Dagen, är uppvuxen i frikyrkan, men har i dag lämnat. Hon beskriver både ljusa perioder då kyrkan stått för värme och glädje, och att Gud var en “kärleksfull famn att krypa upp i”.

Men hon minns också mörkare perioder med problem både i familjen och i kristna sammanhang, där hon upplevde att bibelundervisningen bara blev “hårdare och hårdare”.

– Jag försöker nu bearbeta alla trauman och dekonstruera min tro.

– Jag är osäker på om något hade kunnat få mig att vara kvar i kyrkan, när det bland annat är så stora strukturella problem som fick mig att lämna. Den Gud jag tror på får inte riktigt plats i kyrkan. Och när jag försökte förklara vad jag tänkte och kände möttes jag av kyla och fick många obehagliga svar, där de sa att jag skapade mig en egen avgud, säger hon.

“Mina kristna vänner vet inte att jag har slutat tro”

En annan yngre man är uppvuxen utanför frikyrkornas värld, men drogs in i församlingens ungdomsarbete och konfirmation under tonåren. Han berättar att han i många år var väldigt aktiv, älskade att studera Bibeln, gå på ungdomsgudstjänster och egentligen hela det kristna livet.

Men han upptäckte senare det som han i dag uppfattar som motsägelser i Bibeln – och bristande arkeologiskt underlag. Han kan helt enkelt inte tro att det kristna budskapet är sant längre, trots alla de positiva upplevelserna.

– Jag har inte helt lämnat frikyrkan ännu, men jag har inte varit på gudstjänster eller andra aktiviteter på länge. Majoriteten av mina kristna vänner vet fortfarande inte att jag har slutat tro. Jag är rädd att det ska påverka vår vänskap negativt, men hoppas att vi kan dela vänskapen, även om jag inte delar deras tro längre, säger han.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.