Nyheter
”Vi diakoner är lite osynliga även i kyrkoordningen”
Fler predikningar av diakoner och gudstjänster med lägre trösklar är två förslag i ny rapport
Svenska kyrkans diakonala uppdrag bör bli mer synligt i gudstjänsterna. Det är både kyrkoherdar och diakoner överens om i en ny rapport.
– Men medan kyrkoherdarna betonar diakonernas symbolvärde, ser diakonerna att de inte alltid får möjligheter att dela med sig av sin erfarenhet i huvudgudstjänsten, säger en av författarna, diakonen Charlotte Säll.
Charlotte Säll och hennes kollega Karin Ahlqvist har intervjuat kyrkoherdar och diakoner i Svenska kyrkan. Deras nya studie är en fördjupning av en tidigare enkätundersökning, där de undersökte hur diakoners tjänstgöring i söndagens gudstjänster ser ut i praktiken. I enkäten visade det sig att cirka 61 procent av diakonerna tjänstgör i söndagens huvudgudstjänst minst en gång i månaden.
Diakonernas vanligaste uppgifter i gudstjänsten är att dela ut bröd och vin, skriva och leda kyrkans förbön, be tackbön, delta i procession och stå för evangelieläsning. En fjärdedel av dem som lämnade kommentarer i enkäten uttryckte en viss frustration över hinder eller okunskap som gällde deras medverkan i gudstjänsten.
Riktlinjer saknas
Nu har de båda diakonerna mer på djupet undersökt hur diakoner och kyrkoherdar ser på gudstjänsterna och diakonernas medverkan i dessa. De har intervjuat tio diakoner och deras respektive kyrkoherdar. En av slutsatserna är att det finns en diskrepans mellan diakonernas vardagsarbete och möjligheten att ta med den erfarenheten i utvecklingen av gudstjänstens utformning.
Framför allt gäller detta huvudgudstjänsten. När det handlar om temagudstjänster och andra typer av gudstjänster uttrycker många att det här finns större möjligheter att låta diakonernas erfarenheter prägla dem.
– Ett problem som många ger uttryck för är att det i dag inte finns några riktlinjer för vad diakoner kan och bör göra. Det finns inte i handboken. Vi är lite osynliga även i kyrkoordningen, säger Charlotte Säll till Dagen.
Skulle gärna predika mer
Här efterlyser hon och många andra en större tydlighet. Andra förslag som rapporten tar upp är större möjligheter för diakoner att predika. Det krävs tillstånd – venia – för att en diakon ska få predika. I de båda diakonernas tidigare undersökning visade det sig att cirka tio procent av diakonerna i Svenska kyrkan predikar ibland. De flesta av dem som gjorde det såg det som värdefullt och skulle gärna predika mer, berättar Charlotte Säll.
– Tyvärr visade det sig att predikan ofta skedde i sammanhang där det var prästbrist, och att det då var diakonen som fick gå in. Att få venia sker ju i samråd med kyrkoherden och är inget som sker automatiskt vid vigning till diakon.
Borde alla diakoner automatiskt få venia när de vigs så att alla kan predika?
– Personligen är jag tveksam till det. Jag tror inte att alla diakoner känner sig lämpade till det, och alla har inte läst så mycket teologi. Men undervisning behöver inte alltid innebära predikan, säger Charlotte Säll.
Hon säger att det också skulle kunna fungera att ibland ha predikan som inte fokuserar främst på teologi och som har andra former, och nämner dialogpredikan och intervjuer där människor får berätta om sina livsöden.
Kultur och tradition styr
Det finns i dag, med gällande ordning, ganska stora möjligheter för andra medverkande än prästen i gudstjänster, säger hon.
– I vissa sammanhang finns det många ideella som medverkar och i andra sammanhang är det anställda som har väldigt många uppgifter, då oftast prästen. Det handlar ofta om tradition och kultur.
I rapporten talas också om att det diakonala uppdraget kan göras mer synligt genom att huvudgudstjänsten utformas så att den ger utrymme för att inbjuda människor som diakonerna möter i andra sammanhang – till exempel vid hembesök, soppluncher och sorgegrupper.
Hur ska det kunna ske rent konkret?
– Jag har funderat en del över det. Det får ju inte resultera i att människor känner sig utsatta. Men det handlar om att i generella ordalag berätta om vad diakonerna gör, berätta vad verksamheten handlar om.
– Att bjuda in människor handlar också om att tillgängliggöra gudstjänsten. Det måste ju finnas en ordning att vila i, men det kan ibland ta ett tag för människor att landa i detta. Lika väl som man kan ha kommenterande gudstjänster för konfirmander borde man på olika sätt kunna tillgängliggöra de liturgiska momenten. Att sänka trösklarna så att människor kan ta till sig vad gudstjänsten handlar om.
”Det handlar om mig”
En önskan som uttrycks av de diakoner som bidragit i rapporten är ”mer delaktighet av gudstjänstdeltagare och planering för det, mer inkludering och ´utrymme för livet´, att det finns möjlighet till symbolhandlingar, förståelse och igenkänning”. En diakon säger: ”Det är någonting som har med mig att göra, att jag kan relatera, att jag kan känna att det här, det handlar om mig.”
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
