Opinion
Att dela sitt överflöd ger inget sämre liv
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Jesus berättar i Matteus 25 hur det kommer att vara på yttersta dagen, när Gud kommer att skilja fåren från getterna. På hans högra sida samlas de rättfärdiga som gjort Guds vilja och på den vänstra de som inte gjort det. Båda får svaret: "Vad helst ni gjort/inte gjort mot en av mina minsta bröder det har ni gjort/inte gjort mot mig." Båda grupper står lika frågande över när de såg Jesus i de situationer han räknade upp: naken, hungrig, sjuk, i fängelse och så vidare.
I Sverige lever de flesta av oss ett ganska bra liv. Vi har bostad, mat för dagen och i överflöd, skola eller jobb att gå till, plus mycket annat. Vi har någonstans att gå när vi blir sjuka och vi har människor omkring oss att prata med. Vi har mobiler, tv, datorer och surfar sekundsnabbt runt resten av världen. Vi får reda på, lika snabbt, när något händer någon annanstans än där vi befinner oss. Och vi tar det för självklart att det ska vara så. När vi får problem tar vi också det för givet att samhället ska ställa upp.
Var finns tacksamheten över att vi lever i ett land som, för det mesta, ger oss ett bra liv? Vad gör vi för att hjälpa dem som inte ens lever på bråkdelen av det vi har? Jag vet. Det finns många som stadigt ger pengar till olika hjälporganisationer för att hjälpa andra på olika sätt. Och det är berömvärt.
Men våra goda liv är en gåva från Gud. Den gåvan ska vi inte bara ha för oss själva. Vi behöver även se oss runt omkring där vi bor. Där finns de som Jesus räknade upp. Många av dem kommer dessutom från andra delar av världen därför att man var tvungen att fly från sitt älskade hemland.
Gud representerar dem också. Jag blir oerhört beklämd när åsikten är att man ska skicka tillbaka alla de som kommer hit för att de tar våra jobb, bostäder, pengar och så vidare. Det finns en stor egoism i detta tänkande. Att vi ska hjälpa oss själva och sen kanske vi kan hjälpa andra. Då har man totalt missat att välsignelsen av att ge är att man får tillbaka så mycket. Både som privatperson och som land.
Den dagen kommer när man måste göra en avräkning på hur man levt sitt liv. Vare sig man nu tror på det eller inte. Var och en måste nu, och jag menar nu, fråga sig själv: var står jag? Har jag funnits där när någon behövde mig eller har jag valt att blunda?
Du får absolut inte ett sämre liv för att du ger av ditt överflöd till någon annan. Du ger av dig själv. Välsignelsen av det står över allt annat.
