Bibeln talar om kvinnliga ledare

Jag delar helt och hållet Arne Olssons grundsyn i Dagen 13/1 att Bibeln ska styra oss kristna och inte tidsandan. Vi behöver dock ha en god förståelse av tidsandan så att vi kan kommunicera evangeliet på ett begripligt sätt till vår egen generation som är präglad av tidsandan. Det är ju inte heller bara tidsandan som förblindar kyrkans ledare, det kan ju också vara religiösa traditioner som försvårar för oss att på ett rätt sätt förstå och följa Bibelns ord.

Olssons kritik handlar om Svenska kyrkan och eftersom jag aldrig har varit engagerad i Svenska kyrkan kan jag inte kommentera de frågorna. Däremot vill jag kommentera frågan om kvinnliga präster och församlingsledare ur ett frikyrkligt perspektiv.

Jag tycker det är fel att sammankoppla frågan om kvinnliga präster och homosexuella äktenskap. Det är ett vanligt grepp i debatten, kyrkan är konservativ, kunde sent omsider acceptera kvinnliga präster och pastorer. Samma process upprepas nu när det gäller samkönade äktenskap, kyrkan anpassar sig efter samhällsutvecklingen, dock långt efter det övriga samhället – det är en nidbild som ofta målas upp.

När det gäller den utlevda homosexualiteten är Bibeln tydlig i sin undervisning, och det råder en bred samsyn globalt bland evangelikala och bibeltrogna kyrkor att den utlevda homosexualiteten är synd.

När det gäller kvinnans tjänst i församlingen är bilden inte alls så entydig. Det är riktigt att det finns flera texter i Nya testamentet som pekar på begränsningar i kvinnans tjänst i församlingen. Det finns också bibeltexter som pekar i en annan riktning. Debora var en aktad ledare på Gamla testamentets tid. Akvila och Priscilla var ett par där både mannen och hustrun var engagerade i församlingsledning och i undervisning.

Kvinnor är omnämnda i breven som deltagare i apostoliska team och i församlingsledande uppgifter. Kvinnor i profetiska uppgifter är omnämnda i både Gamla och Nya testamentet. Den rimliga tolkningen av Pauli ord om att kvinnan ska tiga i församlingen är att det gäller en specifik situation, det är ingen allmän föreskrift för den kristna kyrkan.

Det som också är viktigt att komma ihåg är att de grundläggande texterna i Nya testamentet om Andens gåvor och tjänster i församlingen inte pekar på någon skillnad mellan män och kvinnor. Ef 4:11 talar om de fem olika tjänsterna och 1 Kor 12:28f. innehåller en förteckning över de olika tjänsterna i den kristna kyrkan. 1 Kor 14:26 talar om att när vi kommer tillsammans i församlingen har var och en något särskilt att meddela. Dessa texter antyder inte om någon skillnad mellan könen.

När Jesus utsåg tolv manliga apostlar och när 1 Tim 3 talar om församlingsledare som män, så säger inte dessa bibeltexter uttryckligen att det inte får vara kvinnor. En sådan slutsats är att tolka in något mer i bibelordet än vad som uttryckligen står skrivet.Inom frikyrkorörelsen har vi också ett visst mått av arv och tradition att lyfta fram och erkänna kvinnliga ledare och förkunnare, tvärtemot dåtidens tidsanda. Örebromissionens (ÖM) grundare, John Ongman, framträdde som en spjutspets på detta område. Han erkände och lyfte fram kvinnliga förkunnare redan under slutet av 1800-talet. Inom Helgelseförbundet verkade Nelly Hall som en framträdande predikant på Torpkonferenserna i slutet av 1800-talet. Ett bra exempel på kvinnligt ledarskap inom ÖM var Ida Andersson som fungerade i en apostolisk tjänst och grundade åtskilliga församlingar på västgötaslätten under perioden 1930–1960.

Det som motiverade dessa rörelser att lyfta fram kvinnliga förkunnare och ledare var missionsuppdraget. Vi behöver alla hjälpas åt för att sprida evangeliet, och alla gåvor behöver vara i funktion. Frälsningsarmen "öppnade eld" i Sverige 1882 under ledning av Hanna Ouchterlony, också ett exempel på ett tydligt kvinnligt ledarskap. Troheten till Bibeln var en självklar utgångspunkt för dessa pionjärer.

Det är angeläget att värna om bibeltroheten. Vi behöver dock föra en ödmjuk och prövande debatt inför vad ett sant lärjungaskap och Bibeln som rättesnöre innebär i dag.

Stefan Swärd,
ordförande för Evangeliska frikyrkan