Det går att känna sympati och solidaritet med två prövade folk

Den 5 respektive den 6 februari besvarades min artikel i Dagen den 3 februari av Amnesty, Diakonia, Kvinna till Kvinna, Rädda barnen och Röda Korset samt Peter Weiderud, Broderskapsrörelsen. Mitt syfte var att påvisa hur till och med etablerade och seriösa organisationer riskerar att uppfattas stödja antijudaism och antisemitism när de kanske är ute för att kritisera staten Israels politiska beslut.

Det viktigaste i all kommunikation är hur budskap som sänds uppfattas. Ansvaret ligger tungt på den som sänder. Två dagar efter min artikel rapporterar Kyrkans Tidning från en undersökning gjord av organisationen Limmud, som just visar på konsekvenserna av den retorik i ord och handling jag vill varna för. Undersökning visar att det är svårt att vara jude i Sverige i dag. En fjärdedel anger att det är ganska svårt eller mycket svårt och 35 procent uppger att man på sikt måste söka sig utomlands för att leva ett judiskt liv.

Det var Broderskapsrörelsens ordförande, Peter Weideruds, stillsamma kritik av Hamas våldsanvändning jag ville poängtera, och det var det jag skrev. Weideruds personliga erfarenheter som han skriver om är invecklade. Broderskaparnas kontakter med extrema islamister gör att de motvilligt vill kritisera blodbad arrangerade av Hamas. Vänskapen mellan Broderskaparna och extrema grupper som vill bygga en teokratisk diktatur gör exempelvis deras jämställdhetsarbete på hemmaplan till en ren fars. Det Hamas står för måste marginaliseras i samhällsdebatten. Och fördömas. Inte hyllas.

Marianne Goldman skriver på Expressens kultursida (15/1) under rubriken "I Skuggan av Gaza" om hur hon blev kontaktad av Amnesty, Diakonia, Kvinna till Kvinna, Rädda barnen och Röda Korset som önskar ha med någon jude i sin manifestation. Tilllåt mig citera Goldman:

"Nej, det är inte så svårt i detta läge att hitta judar som vill ställa upp för barnen i Gaza, som lider med dem. Men nu blir det plötsligt nobben! En representant för en av organisationerna tolkar i ett mejl läget som för känsligt för att engagera företrädare för judiska och palestinska organisationer. Jag stirrar på mejlet. Det känns som en rak höger! Hur kan man jämställa judiska och palestinska organisationer! Det borde ju i så fall vara israeliska och palestinska organisationer som är känsliga i detta läge? Varför är det känsligt med judar? Likställs vi med Israels officiella politik?"

Varför försöker arrangörerna nu i efterhand mörka kontakten med Goldman? Är det hela ett stort missförstånd är det väl inte mer än att arrangörerna beklagar sitt misstag och förklarar att man agerat fel.

Går det att kritisera staten Israel utan att vara antisemitisk? Självklart - dock måste uttryckssätten vara extra försiktigt formulerade.

Framförallt går det att känna både sympati och solidaritet med två prövade folk. Både israeler och palestinier vill ha fred.