Göran Greiders filtrerade hemsnickrade Jesus

Göran Greider, denne store, yvige och brede debattör, välkänd från tv-sofforna, har nu gett sig in i den religiöst färgade underhållning som serveras på sina håll. Det handlar om snickaren från Nazareth, med namnet Jesus. Han presenteras ju i evangeliet som Guds Son, och det är också hans självanspråk. "Jag är det" säger han i förhöret inför Stora Rådet natten innan han korsfästes.

Jesus fick många som vill vara efterföljare - de flesta, liksom undertecknad, med många misslyckanden och nederlag i bagaget. Ändå alltid närvarande med den kärlek och tålamod som ständigt, likt krukmakaren, börjar om med leret på drejskivan.

Greider plockar utvalda bitar av Jesus, låter dem passera genom socialismens filter, och snickrar sedan ihop en egen Jesus. Detta hemsnickeri anser Greider sedan vara av den litterära och filosofiska klass att det är värt att beundras av en större allmänhet.

Ingen klädsam blygsel här inte. Med grötmyndig självsäkerhet fastslår han att det "Det finns ingen Gud" och att berättelserna om Jesu uppståndelse "är en bra marknadsföringsgrej."

Den "Greidianska poesin" påminner starkt om de vårdikter som mellanstadiebarn (ingen skugga över dem) brukar lämna till mormor och morfar. I JP försöker intervjuaren förmedla vad Greider i bildlig bemärkelse luktar. Verkar lika svårt att beskriva som ett ädelt vin. Efter att ha tagit del av artikeln så påminner mig hans doft mera om en nattstånden överlevare från 1968 års studentrörelse. Både vad det filosofiska djupet beträffar, och det föga poetiska språket.

Det hade kanske varit mer klädsamt med lite av den ödmjukhet inför de stora frågorna som en verklig diktare med dalarötter visar: "Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt".