Gud finns med i min vardag som politiker

Birger Thureson skriver i en ledarblogg på Dagen.se den 3 april att det är både gott om och ont om Gud i politiken. I USA pratar politikerna mycket om Gud, i Sverige inte alls.

Jag är en av dessa svenska politiker som är troende kristen. Nu undrar jag om det är antalet gånger vi nämner Gud i våra tal eller hur vi försöker förvalta och synliggöra vår tro i vardagen som är det viktiga.

Jag ansvarar för social-, handikapp- och äldrefrågorna i kommunen och möts mer eller mindre varje dag av önskemål om att jag som politiker ska trolla fram eller bort diverse förmåner eller andra saker utifrån enskildas önskemål. Att vara kristdemokrat i dessa lägen lägger en särskild tyngd på uppdraget då många tycker att jag ska se till det mänskliga, och då utifrån det håll man själv ser. Jag önskar många gånger att jag hade haft en övermänsklig kraft, kalla det gärna Guds kraft, att kunna ordna till saker och förhållanden.

Att inte prata om Gud i tal i fullmäktige eller i andra sammanhang betyder inte att jag inte räknar med Gud i min vardag. Jag vet inte hur många gånger jag har bett till Gud i hissen upp till kontoret. Förutom tacksamhet över ett roligt uppdrag har mina böner innehållit önskemål om att få vishet att lösa aktuella frågor eller hjälp i relationer. Inför fullmäktigemöten går jag i konstant bön över att få lägga orden rätt så att jag inte sårar och att jag kan ge min syn på frågorna på ett bra sätt.

Jag vill räkna med Gud i min vardag som politiker och vill att de beslut som jag tar och står bakom grundar sig i min personliga tro och de värderingar som kommer utifrån denna, oavsett om jag nämner Gud eller inte.