Opinion
Låt ingen förakta dig för din kvinnlighets skull…
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Undertecknad blev bedrövad när jag läste Carina Jarlsbondes artikel (26/1) om hur hon blev kränkt av tidigare artiklar i Dagen. Men det var inte Dagens fel. Dagen måste ju spegla det kristna livets alla sidor, även avigsidorna.
Men Jarlsbonde är inte ensam kristen att bli kränkt. Hur många kvinnor i historien har inte blivit kränkta? Men inte bara kvinnor.
Visst var det kränkande behandling när kolportörer och predikare forslades bort på fångkärror till unkna fängelsehålor. Eller när kättare brändes på bål. ”Saliga enfald” lär Bruno har sagt när en kvinna bar ris till elden han brändes på.
Det hör till de kämpande kristnas öde, att bli kränkta på alla de sätt. Men de förlorade inte sin frimodighet. De var vissa på sin kallelse.
Jag skulle vilja säga som Paulus skriver till Timotheos (med en viss travestering): ”låt ingen förakta dig för din kvinnlighets skull, fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme…var nitisk…försumma inte att vårda den nådegåva, som finnes i dig.”
Du tvivlar väl inte utan står fast i din kallelse. Då kan du sjunga med Nils Frykman: ”Nu satan fritt må rasa och prästen hjälpa till” och fortsätta med lovsången ”Vilken mäktig Gud jag har”. Du är dessutom inte ensam. Många ber säkert för dig.
Till Arne Olsson och hans medföljare vill jag säga: Läs instiftelseorden till den heliga nattvarden: ”pröve då människan sig själv”. Detta gäller nog överallt i det kristna livet. Det tillkommer inte oss som människor att döma varandra eller varandras kallelser.
Varför för övrigt hålla så fast vid den kyrka som inte vill använda era tjänster? Gör som många före er: en GE Söderholm, en Henning Thulin, en Ulf Ekman – lämna kyrkan och gå ut i frihet!
Att tjäna Gud och vinna människor för Kristus kräver inget ämbete. Det räcker med en kallelse från Gud. Kolportören på fångkärran han hade kallelsen, trots att prästen hade ämbetet.
