Opinion
Skiljelinjen går genom kyrkorna
I både frikyrkor och Svenska kyrkan finns en kris som främst har att göra med den inre sekulariseringen, menar Roine Swensson i en replik till Siewert Öholm.
När "Demingerdebatten" om frikyrkans kris håller på att falna, träder Siewert Öholm fram och ger nytt bränsle till brasan. I en lång artikel motiverar han varför han nu lämnar frikyrkan och söker sin tillflykt till Svenska kyrkan.
Som församlingspastor och resande förkunnare med lång erfarenhet inom främst pingströrelsen, men också med många kontakter inom olika sammanhang i svensk kristenhet, vill jag ge några synpunkter.
Jag anser att både Sigfrid Deminger och Öholm har en hel del poänger i sin analys av bristerna inom frikyrkorna. Detta gäller framförallt den ökade inre sekulariseringen, som tar sig uttryck på flera sätt: Bibelordets och bibelundervisningens minskande utrymme. Den sökarvänliga förkunnelsen kan ibland bli tunn och kravlös. Respekten för det heliga blir ersatt av en allmän slapphet och nonchalans. En stark gudsatmosfär med profetisk substans ersätts av en trevlighet och pratighet. Fler områden skulle kunna nämnas.
Men deras slutsats kan jag inte hålla med om: Att frikyrkorna skulle ha spelat ut sin roll, och att Svenska kyrkan skulle vara det mest hållbara och trovärdiga alternativet, för dem som söker en äkta och djup andlighet och församlingsgemenskap. Det är naivt och grovt generaliserande. Skiljelinjen går inte mellan Svenska kyrkan och frikyrkosamfunden - snarare tvärs igenom alla dessa. Bilden är alltså mycket mer komplicerad.
Jag vill beskriva nuläget i svensk kristenhet ungefär så här: Inom både frikyrkorna och Svenska kyrkan upplever vi en allvarlig kris. Den inre sekulariseringen tar sig uttryck på olika sätt utifrån våra olika traditioner, fromhetsmönster och församlingskulturer.
Men vi ser också en hel del positiva tecken, inte minst på det lokala planet. Det finns levande församlingar - med en tydlig förkunnelse, stark gudsnärvaro, karismatiska yttringar, varm atmosfär, generös öppenhet för sökare och kärleksfull omsorg - inom hela kristenheten.
Vi behöver både den helige Andes hjälp och varandras stöd. Vi har olika styrkor och svagheter inom våra olika kyrkotraditioner. Låt oss ta vara på det bästa hos varandra, men också lära oss av varandras svagheter, brister och misstag.
Vi behöver en kombination av helighet och folklighet, ordning och frihet, planering och spontanitet, det himmelska och det vardagliga, det övernaturliga och det naturliga, det enkla evangeliserande budskapet och den djupare bibelundervisningen och lärjungaträningen. Om Sverige skall beröras av evangelium så behövs såväl frikyrkorna som Svenska kyrkan.
Låt oss berika och komplettera varandra!
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
