Opinion
Strikt pacifism gynnar tyranniet
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Sigfrid Deminger säger (24/1) att kristen tro innefattar bekännelsen till grundläggande och oföränderliga värden, som inte får kränkas. Där är vi helt överens. Den svåra frågan är denna: Är det förenligt med kristen tro att vara passiv när dessa värden förtrampas och kränks, och andra människor utsätts för våld och förnedring? Detta är frågan vi diskuterar, och den har besvarats nekande av många kristna tänkare.
Deminger menar att jag saknar empati för krigets offer, att jag är för en tigandets politik, och att jag förespråkar en sort nyttoetik, väsensskild från kristen tro. Det är gruvliga beskyllningar att rikta mot ett trossyskon.
Jag vill å min sida inte ifrågasätta hans empati för alla de kvinnor i Irak som halshuggs offentligt för prostitution, och alla andra som lever under detta skräckvälde.
Vad jag vänder mig emot är inte protester mot orättfärdigt krig, utan den politiskt korrekta anpassligheten mot diktaturer och terrorrörelser av “rätt sort”, som kännetecknat Sveriges – och även en del kristna ledares – hållning under och efter andra världskriget.
Slutligen måste det sägas att om alla kristna praktiserat den strikt pacifistiska kristendom som Deminger föreskriver, och ingen var beredd att med vapen i hand försvara den svages rätt, skulle våld och tyranni i dag regera hela jorden.
På vilket sätt detta vore förenligt med kristen tro får andra försöka förklara. Jag kan det inte.
