Jag tål inte se min exfrus nya man i vår kyrka

Hej Christina, för ett år sedan skiljde jag och min fru oss. Det var på hennes initiativ, hon hade blivit kär och redan inlett ett förhållande med en annan man. Hon och den andre mannen lever tillsammans idag och hon har också börjat ta med honom till vår kyrka. När jag och min fru gick skilda vägar kom vi överens om att vi skulle försöka fortsätta gå till samma församling eftersom vi har så många vänner där och vår son på tolv år vill vara där. Men detta, att se henne sitta i bänken med sin nya är för svårt för mig. Det gör så ont. Måste jag hitta en annan kyrka?

Christina Halldorf svarar: Självklart är det svårt för dig att se din exhustru sitta med sin nye man i er kyrka. För de flesta är bara tanken på att hamna i en sådan situation en formlig mardröm.

Det är på många sätt fint att ni har bestämt er för att, framför allt för er sons skull, försöka fortsätta att gå till samma kyrka. Men det kan även för honom bli svårt när ni är där samtidigt båda två, när det dessutom finns en ny man med. Er pojke känner förmodligen av att du far illa av situationen. Fråga honom gärna hur han känner sig när ni är där allihop - tycker han att det är helt okej eller upplever han det jobbigt och kanske pinsamt? Inte för att han ska bestämma hur du ska göra, men han behöver få komma till tals och bli lyssnad till. Det vore kanske bättre om ni turades om att gå till er kyrka på söndagarna, att den förälder som har sonen hos sig går dit?

Att avsluta ett äktenskap när man har barn tillsammans är komplicerat, eftersom barn utgör en livslång länk mellan sina föräldrar. Trots att äktenskapet är förbi, fortsätter det gemensamma föräldraskapet för all framtid, även om de direkta kontakterna minskar ju äldre barnen blir. Men det kapitel som du och din tidigare hustru skrev gemensamt är slut. Och du har börjat skriva på ett eget, nytt kapitel. Men av din fråga framgår att det inte går så bra. Det är ett tungt kapitel, som inte blir lättare av att du nog uppfattar att din exfru varken förstår eller orkar bry sig om hur tillvaron ser ut för dig.

“Måste jag hitta en annan kyrka?”, skriver du. Ja, kanske. Inte i stället för den du och familjen gått till och känner er hemma i. Men en ytterligare, en kyrka som får bli din egen frizon. Kanske vet du någon som kan följa med dig, eller någon du kan slå följe med till en annan kyrka?

Många beskriver att det är tufft att komma ensam till ett nytt sammanhang där alla verkar känna alla. Ensam är allt annat än stark, som du säkert märkt.

Det kan tyckas orättvist att man, när man är som mest utsatt och nedstämd, helst ska våga mer än man annars gör. Man ska ta steg ut ur sin comfort zone för att försöka skapa nya relationer och hitta nya vägar framåt. Något som dessutom efter pandemiåren har varit extra svårt, då möjligheter till fysiska möten varit så begränsade. Sådana steg kan kännas närmast oöverstigliga att ta själv. Vägen ut mot det nya livet brukar därför ofta gå genom att man vänder sig till gamla vänner, för att få stöd att hitta nytt fotfäste för sin väg framåt. Tveka inte att göra det, för många är det ett fint förtroende att få en sådan fråga.

Jag vet inte om du sökt samtal för egen del när du gått igenom en så svår tid, men det kan vara väldigt värdefullt. Livet har gett dig dyrköpta erfarenheter och insikter att i bearbetad form ta med dig in i det liv som har börjat. Många präster och diakoner har lång erfarenhet och utbildning för att möta människor som går igenom livskriser. Att i samtal dela tankar och upplevelser med en lyssnande medmänniska kan över tid öppna för att man ser på sitt liv och sina möjligheter på ett nytt och mer kreativt sätt. Det är i det goda mötet med andra vi kan återfå det hopp som gått förlorat.

Christina Halldorf

Christina Halldorf, legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning, svarar på Dagenläsarnas relationsfrågor.