Nyheter
Analys: Konsten att skälla på rätt sätt
Socialdemokrater för Tro och solidaritet tillåts att skälla ganska högt. Men de hålls ändå i koppel, skriver Dagens Jacob Zetterman.
"Det är vår livsform att vara olydiga", säger Ulf Bjereld, förbundsordförande i Tro och solidaritet, i en intervju med Dagen inför det stundande förbundsårsmötet.
Men det finns också en annan sida av myntet. Tro och solidaritet har sitt existensberättigande i att stå för en egen linje inom partiet. Men lika mycket hänger deras existens på att de till syvende och sist visar sig lojala. Om de som sidoorganisation revolterar för mycket blir det problem.
Lek med tanken att de 20 riksdagsledamöter som är med i Tro och solidaritet gemensamt skulle välja sidoförbundet före moderpartiet. Om de till exempel skulle rösta nej vid den kommande omröstningen om att lägga migrationspolitiken på EU:s lägstanivå. Då lär domen bli mycket hård från partiledaren Stefan Löfven.
Men även om Tro och solidaritet inte kan driva sin egen linje stenhårt i riksdagen fyller de ändå en viktig funktion inom Socialdemokraterna. Det gäller exempelvis när de kritiserar den nya migrationspolitiken eller regeringens försäljning av Vattenfalls brunkol i Tyskland.
I ett stort parti finns alltid åsiktsskillnader, och ibland behövs ett forum där mer kritiska röster kan komma till tals och missnöjet kan pysa ut. I det här fallet sker det via en organisation som samlar de troende inom partiet.
Jacob Zetterman är reporter på Dagen.
