Nyheter

Därför ändrade sig regeringen om stödet till samfunden

Kommentar: Hasse Boström om det ökade samfundsbidraget.

Publisert Sist oppdatert

"Gör om och gör rätt!"

Så löd uppmaningen förra hösten från Alliansmissionens ledare Kjell Larsson. Då hade den nytillträdda S-MP-regeringen presenterat ett budgetförslag som kraftigt skulle minska stödet till trossamfunden.

Från en nivå på 77 miljoner kronor skulle det på några år minskas till 45 miljoner årligen.

Inte bara samfundsledarna rasade. Även den socialdemokratiska sidoorganisationen Tro och solidaritet underkände det egna partiets politik på den här punkten.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) gjorde sitt bästa för att försvara beslutet.

Nu blev det inte som regeringen då ville, men i första hand beroende på att den inte fick igenom sin budget över huvud taget. Det blev som bekant de borgerliga som kom att styra finanserna även under 2015, efter det gäller Decemberöverenskommelsen.

När regeringen nu kan lägga en alldeles egen budget överraskar den med att öka trossamfundsstödet, till en nivå som matchar Alliansens, nämligen på 92 miljoner.

För att spetsa till det: Förra året ansåg regeringen att 2018 skulle samfunden klara sig utmärkt med 45 miljoner. Nu anser samma regering att de behöver dubbelt så mycket 2018.

Vad var det som hände? Varför denna plötsliga omvärdering av samfundens betydelse?

Alice Bah Kuhnke antyder i intervju här intill att verkligheten har förändrats, därför måste stödet ökas. Visst har kyrkor och andra ideella organisationer kommit i fokus till exempel under flyktingkrisen. Men varken det eller annat ideellt arbete är något som plötsligt har uppstått. Det har möjligen fått mer uppmärksamhet.

Då kan det vara frestande att tolka förslaget från förra året som en försöksballong. Budgetförslaget hade arbetats fram av finansministerns stab. Där kan man ha utgått från att ingen skulle protestera mot en så liten post, några miljoner i en budget på drygt 900 miljarder. De nytillträdda ministrarna hade i praktiken några dagar på sig att säga ja eller nej till förslagen.

Oberoende av skälet har regeringen tänkt om, vilket knappast samfunden och dess medlemmar kommer att beklaga.

Powered by Labrador CMS