Nyheter
Därför viker sig Tro och solidaritet alltid för S
Troende socialdemokrater kan konsten att vara oppositionella och partilojala på samma gång. I helgen träffas Tro och solidaritet till förbundsårsmöte, och den viktigaste frågan är hur Sverige ska få tillbaka sin generösa flyktingpolitik.

Ja, flyktingfrågan är i alla fall viktigast om man frågar Ulf Bjereld. Han är sedan ett år tillbaka förbundsordförande i Socialdemokrater för Tro och solidaritet. Det är sidoorganisationen inom S som samlar troende från olika religiösa traditioner.
– Vi har varit oerhört engagerade i flyktingpolitiken och motarbetat de åtgärder som regeringen infört. Nu måste vi samla ihop oss, och se till att de åtgärder som tagits blir så kortvariga som möjligt. Så att vi återigen kan få en human flyktingpolitik, säger Ulf Bjereld till Dagen.
"Har starkt stöd"
Han är mycket väl medveten om att Tro och solidaritets linje krockar med moderpartiets, men Ulf Bjereld säger att det finns ett starkt stöd för deras mer generösa linje, även inom S
– Jag har aldrig mötts av så varma applåder och ett så starkt stöd som när jag har talat om de här frågorna. Få i partiet är glada åt det här, men de accepterar åtgärderna och ser dem som nödvändiga.
Flyktingfrågan är bara en av flera där Tro och solidaritet satt ned foten på ett helt annat ställe än moderpartiet. En annan är försäljningen av Vattenfalls brunkol i Tyskland, där de troende socialdemokraterna vill att regeringen stoppar försäljningen för att kolet ska ligga kvar i marken.
Varför är ni så olydiga?
– Det är det vår livsform att vara olydiga. Som sidoorganisation inom Socialdemokraterna har vi en friare ställning och i många viktiga frågor finns det olika uppfattningar. Då är det viktigt att de som inte delar partiets linje får utveckla sin argumentation, och har möjlighet att föra fram egna ståndpunkter, förklarar Ulf Bjereld.
Men hur eniga är ni själva, inom Tro och solidaritet?
– I det här (flyktingfrågan och Vattenfalls försäljning) har vi varit oerhört eniga. Jag är nästan förvånad, och hade förväntat mig tuffare debatter. Men flera har känt det mer som en befrielse, att vi kan ta steget fram och driva den här linjen, trots att vi är socialdemokrater.
Ulf Bjereld säger att det sätt som Tro och solidaritet kan påverka främst är via opinionsbildning. Dels internt i partiet, exempelvis vid kongresserna. Dels externt.
– Allt färre identifierar sig med ett politiskt parti och engagerar sig i stället vid sidan av. Vi vill nå alla de rödgröna människor som brinner för våra värderingar, och samverkar gärna med andra rörelser, som Svenska fredsrörelsen om vapenexport, eller med flyktingnätverk samt delar av miljörörelsen. På så sätt kan vi bidra med en starkare opinionsbildning i hela samhället, inte bara inom Socialdemokraterna.
Skulle de 20 riksdagsledamöter som är med i Tro och solidaritet kunna rösta emot moderpartiet i riksdagen, på er "oppositionella" linje, exempelvis i flyktingfrågan?
– Det skulle vi kunna göra rent hypotetiskt. Men vi råder inte över riksdagsgruppen och vi kan inte uppmana enskilda riksdagsledamöter att rösta på ett visst sätt.
Så ni har ingen egen "piska", för att driva på i era frågor?
– Nej, och det har inga andra sidoorganisationer heller.
Har ni som grupp röstat emot partilinjen någon gång i riksdagen?
– Inte vad jag kan minnas, säger Ulf Bjereld.
– Vi har inte möjlighet att agera som en miniriksdagsgrupp i riksdagsgruppen.
Han tycker också att det vore orealistiskt om alla sidoorganisationerna hade varsin piska, där de uppmanade riksdagsledamöter att rösta utifrån deras intressen.
– Då skulle riksdagsledamöterna bli sönderpiskade. För de har den stora piskan att förhålla sig till också, och den viner nog hårdare än vår, säger Ulf Bjereld.
Tro och solidaritet startade en gång i tiden under namnet Broderskapsrörelsen, och samlade då kristna socialdemokrater. Fortfarande är majoriteten av medlemmarna kristna, men på senare år har även andra religiösa grupper inkluderats i rörelsen. Det är inte alltför långsökt att tänka att de skulle kunna dras in i en liknande problematik som Miljöpartiet nyligen gjorde.
Har ni medlemmar som inte hälsar i hand på människor av det motsatta könet?
– Inte vad jag känner till. Vi har drygt 2 000 medlemmar och kan inte gå i god för alla.
Men hur skulle ni hantera en sådan fråga?
– Min personliga uppfattning är att människor får hälsa på det sätt som de vill. Men om man kommer från en tradition där man exempelvis inte vill ta kvinnor i hand, då blir det väldigt konstigt om man tar män i hand. Då bör man lösa det hela genom att hälsa på samma sätt på män som på kvinnor.
Är du rädd för att Tro och Solidaritet ska råka ut för samma sak som Miljöpartiet, med anklagelser om islamism i de egna leden?
– Det går inte en dag utan att jag läser att jag själv är islamist på nätet, säger Ulf Bjereld i skämtsam ton, och tillägger med mer allvar:
– Jag tror att vårt förbund har en större beredskap på den diskussionen än vad Miljöpartiet hade, eftersom vi ägnar oss åt religion och politik på ett mer långsiktigt och djuplodande sätt. Så det är mindre sannolikt att vi skulle hamna där.
Däremot, säger Ulf Bjereld, märker han att muslimer påverkats av det som hänt i Miljöpartiet, och han har hört rösterna som säger att det inte är någon idé att engagera sig i politiska partier.
– Hur djupa och långsiktiga spår det här satt är svårt att säga. Men många muslimer är stukade, känner sig utpekade och vill dra sig undan från politiken. Jag har hört det även från judiskt håll.