Felsökande för till återvändsgränd

För att riksdag och regering – även kallade första och andra statsmakten – ska kunna bedriv­a sitt arbete rätt och riktigt b­ehövs en tredje statsmakt: Medierna. En fri presskår som kritiskt granskar är en hjälp för att korruption och andra systemmissbruk ska kunna motas i grind. Det är ingen slump att medias möjligheter att oberoende b­evaka makthavare är kraftigt begränsade i diktaturer.

Sveriges pressfrihet är därför en viktig grundbult för ett fortsatt demokratiskt land.

Utifrån den principen b­ehöver exempelvis statsråd acceptera att tuffa frågor ställs, de måste godta att emellanåt känna sig delvis eller till och med ibland helt missförstådda. Alternativet – ministerstyre – är nämligen inget alternativ. Allt detta vet Alice Bah Kuhnke, hon har betonat sin förståelse för att en kulturminister behöver bli granskad och har fått bekänna färg på området direkt.

För det har varit en tung start på nya jobbet, det är tämligen uppenbart att Alice Bah Kuhnke inte var riktigt redo för upp­draget, till stor del en naturlig konsekvens av politisk oerfarenhet och av att hennes förberedelsetid inför tillträdandet var ytterst begränsad. Av hänsyn till det kunde medierna ha väntat något med den riktigt kritisk­a granskningen kan man tycka, men det är regeringsbildarens ansvar mer än pressens att se till att ministrarna är redo.

Däremot är kvällstidningsdreven väldigt osympatiska i sin form, även när deras strålkastarljus riktas på en minister med svag formkurva.

Viljan att hänga i och inte ge sig förrän de svar man efter­frågar ges är förståelig och högst försvarbar, men det gäller även att försöka behålla professionaliteten och inte i ivern att vara p­åstridig trampar över och börjar driva kampanj på lösa grunder.

Expressen har tveklöst balanserat på den gränsen angående Alice Bah Kuhnke senaste veckan.

Känslan har varit tydlig: Det hade inte spelat någon roll vad hon gjort, Expressen skulle ändå ha hittat en negativ vinkel. När dreven går säljs viktiga grundläggande principer kring hederlighet, saklighet och ärlighet ut.

Och det kan vi alla lära av, o­avsett om vi är journalister e­ller inte.

För risken att fastna i ett felsökande är dessvärre allmän. Ett kritiskt tänkande mår alla människor bra av, annars kan man lätt utnyttjas och få lida för sin godtrogenhet. Men det finns även behov av att våga bryta n­egativa spiraler där man lyssnar till personer och situationer på ett snålt och begränsade sätt.

Att försöka tolka människor generöst och till det bästa är en god grundhållning. Tillämpar man den alltid och in absurdum riskerar man att gå på ordentliga nitar, men tillämpar man den aldrig så går man helt vilse och bygger ett samhälle som ingen vill leva eller engagera sig i.

Carl-Henric Jaktlund

Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.