Nyheter
För sjuka för utvisning – då låstes familjen in
Förståndshandikappade Andrey och hans 70-åriga mamma Liudmila Noskova är i för dåligt skick för att utvisas. Ändå hålls de i polisens förvar.

– Helt bisarrt, säger Gordon Larsson som engagerat sig i fallet.
Om människor är i så dåligt skick att de inte kan utvisas, borde de då hållas i förvar? Frågan blir angelägen när man hör vad som hänt Andrey och Liudmila Noskova från Kirgizistan.
De har varit i Sverige sedan 2011 och fick för tre år sedan avslag på sin asylansökan. Sedan dess har de vistats utan tillstånd i Sverige.
– De har inte en chans att klara sig i Kirgizistan. Liudmila är 70 år och börjar bli glömsk och hennes förståndshandikappade son klarar inte av att klä sig och sköta sin hygien. De är etniska kristna ryssar och förföljs på grund av det i Kirgizistan, säger Gordon Larsson.
Migrationsverket står fast
Men både Migrationsverket och Migrationsdomstolen står fast vid sin hållning. Situationen i Kirgizistan är inte så allvarlig att de ska få flyktingstatus och stanna i Sverige.
Visserligen känner de sig hotade på grund av sin kristna tro och ryska etnicitet och berättar om att de har blivit misshandlade i hemlandet. Men det är inte tillräckliga skäl eftersom Kirgizistans polis ska kunna skydda dem från dessa trakasserier, menar svenska myndigheter.
”Polisen lovade”
I mars blev de ombedda att kontakta polisen i Jönköping i tron att det skulle handla om en rutinmässig intervju, berättar Gordon Larsson.
– Polisen lovade på heder och samvete att de inte skulle ta dem och sa att de inte arbetar på det sättet, säger han.
Men på polisstationen väntade nästa överraskning. I stället för utredning blev Liudmila och Andrey omhändertagna och körda till Migrationsverkets förvar i Göteborg. Inlåsta.
– De har ljugit oss rakt upp i ansiktet. Vem ska man kunna lita på om inte polisen, frågar sig Gordon Larsson.
Mådde psykiskt dåligt
Den 1 april var det tänkt att resan till Kirgizistan skulle genomföras. Men Liudmila mådde så dåligt rent fysiskt att utvisningen av de två stoppades.
– Hon har högt blodtryck och astma. Hennes förståndshandikappade son klarar sig inte utan henne, säger Gordon Larsson.
I Skillingaryd, strax utanför Jönköping, har Missionskyrkan engagerat sig i fallet. Där har de varit regelbundna besökare i flera år. I Sverige bor även Liudmilas dotter Elena sedan 14 år tillbaka.
– Ljudmila och Andrey har varit våra trognaste mötesbesökare sedan 2011. När man ser hur hjälplös Andrey är och hur Liudmila kämpar med sin hälsa undrar jag varför vårt samhälle ska vara så urbota familjefientligt. Att man inte ser att det finns en dotter som inget hellre vill än att ta hand om dem, säger Roland Oscarsson, föreståndare i Missionskyrkan.
Engagerade kyrkor
Flera kyrkor på orten har engagerat sig i deras fall, och namnlistor med flera hundra namn har samlats in i protest mot beslutet.
Polisen i Jönköpings län tillbakavisar dock påståendet om att de skulle ha ljugit. Men betonar samtidigt att polisens uppgift är att genomföra domstolarnas beslut.
– Många i den här situationen tror inte att det kommer hända något trots utvisningsbeslut. Om man lyckats förhala processen i ett år tror man det går att fortsätta, säger Peter Åberg, kommissarie vid gränspolisen till Jönköpings-Posten.
”Jag skäms”
Men Roland Oscarsson anser att polisens agerande är skamligt.
– Jag skäms för hur våra svenska myndigheter agerar. Visst, de måste agera efter domstolarna men de kunde göra det på ett mer humant sätt och inte släpa in en gammal kvinna i ett rum och skilja henne med våld från hennes son. Det är stor sorg och upprördhet i församlingen här, säger han.