Forskare och präst: Det handlar om att hitta livslust

Vad betyder det när en sekulär stat som Sverige skriver in i lagen att barn har rätt till andlig utveckling? Svaret lär dröja tills lagförslaget är klart och domstolarna ska tolka lagen.

När Dagen frågar barnministern Åsa Regner (S) vad andlig utveckling betyder väljer hon som sagt att inte svara.

Det förvånar inte Maria Klasson Sundin, präst och teologie doktor vid Uppsala universitet.

– Nej, inte alls. Svenskans ord för andlighet har en annan klang än engelskans ”spirituality” som är det ord som använts från början i barnkonventionen. I Sverige kopplar vi starkt andlighet till religionsutövning men andlig utveckling är ett mycket vidare begrepp, säger hon.

Lust att leva

När barnkonventionen antogs i Sverige i början av 1990-talet definierade kyrkorna den moraliska och andliga utvecklingen som lusten att leva. Som en tilltagande förmåga att orientera sig i tillvaron – där riktningen är existentiell trygghet.

– Den här formuleringen tycker jag förtjänar att lyftas upp igen. Som barn räcker det inte med att vara hel och ren, utan det måste också finnas livsmod och livslust för att man ska kunna må bra och utvecklas.

De andra rättigheterna – som också tas upp i konventionens artiklar – tar upp barnens yttre trygghet. Rätten till medborgarskap. Rätten till identitet. Rätt att uttrycka åsikter.

Även ateisten kan få hjälp

Den andliga utvecklingen rör mer den inre tryggheten, betonar Klasson Sundin.

– Det kan handla om att man hittar den existentiella tryggheten i ett religiöst sammanhang. Men det behöver inte vara det. I grunden handlar det som sagt om att få hjälp att hitta hopp och livsmod, och även ateistens barn kan få del av andlig utveckling utifrån en sådan formulering.

På så sätt blir det möjligt för en sekulär stat att ta barns rätt till andlig utveckling på allvar utan att kompromissa med sin neutralitet i religiösa frågor, menar hon.

Joakim Lundgren

Joakim Lundgren är tidigare reporter på Dagen.