Fortsätt tala om det viktiga

I söndags var det så äntligen val. Jag skriver äntligen, för även om jag är politiskt intresserad så tröttnar även jag på valhetsen. Jag såg fram emot att mittuppslaget i morgontidningen inte längre skulle handla om den senaste Sifoundersökningen och istället för att titta på politiska debatter på tv skulle jag återigen med gott samvete sjunka ner i soffan för att se ännu ett avsnitt av min favoritserie.

Men årets valresultat gör att vi är många som knappast drar en lättnadens suck. Sverige befinner sig i dag i en mer politiskt osäker situation än före valet. Frågan som kommer att diskuteras den närmaste tiden är hur Stefan Löfven ska kunna bilda en regering som kommer att kunna fungera väl i riksdagen. Frågan som kommer att fortsätta att diskuteras lång tid framöver är ju varför Sverigedemokraterna växer så kraftigt, och hur deras framgång kommer att påverka svensk politik.

Men samtidigt händer det något väldigt positivt med oss i det här landet under en valrörelse. Det väcks en politisk medvetenhet som blir allra tydligast under en valspurt. Jag märker hur mina vänner på Facebook inte längre bara visar upp foton från trevliga middagar utan istället tar ställning och propagerar för ett visst politiskt förslag eller länkar till aktuella debattartiklar. På tunnelbanan, på lunchrestauranger, under kyrkfikat, ja nästan överallt så har det samtalats om vilket block man tror ska vinna valet, man har vädrat sin oro över Sverigedemokraternas framgångar eller diskuterat vilket partis valaffischer som innehåller flest klyschor.

Det som händer under valspurten är att vi i mycket större utsträckning börjar samtala om andra saker än vi kanske brukar, vi blir politiskt medvetna på ett sätt som vi annars inte är. Även den som annars inte är så politiskt intresserad är med i samtal om vad som fungerar bra i Sverige och vilka utmaningar vi har för framtiden. Plötsligt är det som att vi inte är en nation som utgörs av nio miljoner individer utan av ett kollektiv, ett demokratiskt kollektiv som har ett ansvar för inte bara vår egen hälsa eller ekonomi utan för hela vårt lands välgång.

Om ett par veckor, när vi förhoppningsvis fått en väl fungerande regering och valhetsen lagt sig, så kommer det att uppstå ett vakuum. Jag önskar att vi vore många som bestämde oss för att inte falla in i gamla mönster, utan att vi istället skulle bestämma oss för att hålla liv i samtalet om vad som är viktigt, inte bara för mig som individ utan för oss som kollektiv. Hur skapar vi ett bra samhälle? Hur värnar vi om miljön? Hur kan vi bli bättre på att integrera nyanlända invandrare? För när vi reducerar samtalen till att mest handla om husrenoveringar så reducerar vi också oss själva. Låt oss bestämma oss för att fortsätta samtala även när valhetsen är över!