Ledare
”Går det så går det” är en dålig livsregel
Politiska och fackliga makthavare har inte gjort sin hemläxa.

"When will they ever learn?" frågade den amerikanske protestsångaren Pete Seeger i en av sina mest älskade och spridda sånger, "Where have all the flowers gone?" ("Lär dom sig aldrig nåt?" hette det i Bebbe Wolgers svenska översättning "Inga blommor finns det mer"). Frågan känns relevant i 2016 års första – men sannolikt inte sista – fackliga och politiska skandal.
När ska höga fackliga företrädare och politiker på toppnivå inse att allt som går att göra inte bör göras, att etiska och moraliska brister snabbt kan rasera förtroendekapitalet – och att avslöjanden kommer att ske, förr eller senare?
Det är en hemläxa som getts vid otaliga tillfällen under årens lopp men som verkar oändligt svår att ta till sig. I stället för att leva efter principen att Caesars hustru inte ens får misstänkas för något annat än oförvitligt leverne tycks maximen vara ”går det så går det”.
Upprördheten bland Kommunals medlemmar är stor och förståelig. Här återfinns många av de mest underbetalda på svensk arbetsmarknad, inte minst de kvinnor som sliter för att få omvårdnaden av gamla och sjuka att fungera så bra som möjligt.
Nu får de läsa om hur deras företrädare, som visat sig förtjäna den nedsättande beteckningen "fackpampar", ger sig iväg på dyra konferensresor utomlands eller semestrar med familjen i Stockholms skärgård utan att betala för sig.
För den som drömmer om en rymligare bostad för familjen är det ett hån att höra att utrikesministern, med en månadslön på 127 000 kronor och därtill extra ersättning för dubbel bosättning, på studs fått en lägenhet i förbundets fastighet.
Att utträdesansökningarna ramlar in till Kommunals expedition är inget att förvåna sig över. Försök att förklara och försvara har små möjligheter att lyckas.
Avslöjandena om Kommunals interna angelägenheter är beklämmande nog. Men ännu värre, i ett större perspektiv, är att skandalen spillt över på utrikesministern och därmed regeringen, som redan kämpar i opinionsmässig motvind. Det är fullt möjligt, till och med sannolikt, att Margot Wallström inte har begått ett lagbrott genom att ta emot lägenhetsförmånen av Kommunal.
Däremot har hon visat prov på en häpnadsväckande naivitet när hon inte insett att hennes sätt att lösa bostadsfrågan skulle leda till problem.
Om det är några personliga egenskaper som en utrikesminister inte bör ha är det att vara godtrogen och lättlurad. Raden av frågetecken som rests av hennes med all rätt hårt kritiserade uttalanden inte minst om Israel utökas därmed med ytterligare ett.
Tar politiska och fackliga företrädare lärdom den här gången? Sannolikt inte. Men frågan ”Lär dom sig aldrig nåt?” gäller inte bara dem. Att leva så att allt man gör skulle klara offentlighetens strålkastarljus är lika eftersträvansvärt oavsett position i samhället. Och lika svårt att klara av. Också det är värt att hålla i minnet när kritikstormen rasar.