Ökat givande ett hoppfullt tecken

Vi lever i en hård tid. Det gäller ute i världen, likaväl som i Sverige. Rapporterna om mänskligt elände är så många och så påträngande att de riskerar att leda till att vi förhärdar oss därför att vi helt enkelt inte orkar ta till oss all information som väller över oss. Larmsignalerna om att vi kan vara på väg mot ett samhälle som ingen vill ha, där klyftorna mellan medborgarna ökar och där laglösheten breder ut sig så att den i vissa områden blir ohanterlig, måste tas på allvar.

Det finns mycket att oroa sig över. Men också en hel del att glädjas åt, en motbild som ger hopp inför framtiden.

Dit hör rapporten som presenteras på nyhetsplats i dagens tidning om att svenska folkets givmildhet ökar. Det är ingen självklarhet att önskan att dela med sig av sina ekonomiska resurser inte minskar utan växer. I hårda tider kan instinkten tvärtom bjuda att man i första hand ser om sitt eget hus. Och det faktum att det finns oräkneliga behjärtansvärda ändamål och ökad konkurrens om givarnas medel när nya aktörer gör entré skulle kunna leda till handlingsförlamning.

Det är ingen slump att organisationer med kristna förtecken noterar större ökningar än genomsnittet.

Att dela med sig till den som har det sämre ställt är naturligt, närmast en självklarhet, för den som vill vara en Jesu lärjunge. Det är inte märkligt om kristna i första hand väljer att stötta humanitära verksamheter som drivs på kristen grund, även när det inte handlar om mission utan om biståndsarbete.

Ännu viktigare för den positiva trenden är sannolikt att många av de kristna organisationerna har gott rykte även utanför kristna kretsar. En sådan position är inte lättköpt utan kräver uthållighet och medvetet arbete. Att det får konsekvenser när inarbetade varumärken överges visar den uppförsbacke som Svenska kyrkan hamnat i sedan Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission skrotades till förmån för det otydligare Svenska kyrkans internationella arbete.

Att människor själva väljer att stödja just de ändamål som de brinner för är något som bör uppmuntras, inte motarbetas, av statsmakterna.

Den blygsamma skattereduktion som infördes av den borgerliga regeringen efter enträget arbete från kristdemokratiskt håll avsåg att ge just ett sådant incitament. Det är sorgligt att den rödgröna regeringen trots sina folkrörelserötter inte förstår att gåvoavdraget i en hård tid bidrar till att motverka förhärdade stenhjärtan hos svenska folket, samtidigt som det ökar möjligheterna till hjälpinsatser för att möta ett skriande behov.

Nyhet efter nyhet släpps nu inför presentationen av budget- propositionen om drygt tre veckor. Hoppet är inte stort att de goda argument som framförts för att behålla gåvoavdraget ska ha tagit skruv. Men hoppet är som bekant det sista som överger människan.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.