Sju kilos tumör opererades bort på kristna hjälpbåten Africa Mercy

Det har kallats miraklet på Africa Mercy. Fartyget som är världens största civila sjukhusfartyg ägs och drivs av den internationella välgörenhetsorganisationen Mercy Ships, som i Sverige uppmärksammats i SVT:s program “Landgång” med Anne Lundberg.

Under tiden Sambany vårdades arbetade svenske sjuksköterskan David Ekermo ombord. David mönstrade på bara någon dag innan operationen och var en av dem som vårdade Sambany efter ingreppet.

– Inför hans operation hann jag bara hälsa på honom, men han gjorde ändå ett starkt intryck. Jag kunde se att han kände hopp, berättar David.

Operationen på Sambany var en av de längsta i sjukhusfartygets historia, tumören definitivt den största och antalet personer som fick donera blod var hela 17 stycken. Doktor Gary Parker, som är chefskirurg ombord och den som utförde operationen, sa till ABC News Online strax efter operationen, att det var en av de mest utmanande operationer han varit med om under sina snart 30 år som kirurg ombord på Africa Mercy.

Det var genom ett meddelande på lokalradion som Sambany fick veta att Africa Mercy hade anlänt till Madagaskar. Sambany, som hade försökt få hjälp många gånger under de 35 år som tumören vuxit sig allt större, såg detta som sin sista chans.

Tumören orsakade mycket lidande. Han hade svårt att röra sig, ville inte längre gå ut och väntade bara på att den skulle ta hans liv. Han kallade sig själv redan ”en död man”.

Efter radioprogrammet beslutade Sambany och hans familj att han skulle försöka ta sig till fartyget. För att ha råd sålde de ett risfält och bestämde att hans barnbarn skulle följa med. Under två hela dagar bar hans barnbarn Sambany på ryggen, kilometer efter kilometer, eftersom han inte orkade gå själv. Därefter följde en lång bussresa innan de slutligen nådde fram till fartyget.

Väl framme undersöktes Sambany under två veckor av fartygets läkarteam. Samtidigt fick han möjlighet att äta upp sig så att han skulle ha större chans att klara en eventuell operation.

Slutligen beslutade läkarteamet att det var möjligt att operera, även om det var förknippat med stora risker. Sambany kunde dö. Men för Sambany var det självklart att ta risken och låta sig opereras. Inombords kände han sig ju redan som en död man, så det fanns inget alternativ.

Dagen då operationen skulle genomföras fick David och hans kollegor information under morgonmötet om att operationen var på gång.

– Vi bad om Guds beskydd och ledning samt blev uppmanade att lämna blod om vi hade blodgrupp A+. Under dagen skrevs uppdateringar på kaptenens informationstavla om hur operationen fortlöpte, berättar han.

– Jag sprang också på en läkare i matsalen. Han sa att operationen gick bra, men det var en utdragen process och Sambany förlorade mycket blod. Så vi uppmanades att fortsätta be.

Efter den tolv timmar långa operationen och ytterligare ett dygn som nedsövd var Sambany lite förvirrad. David Ekermo träffade honom under de första dagarna.

– Han tog upp sin hand för att känna på tumören, handen stannade flera decimeter från ansiktet, sedan rörde den sig närmare och närmare, han blev mer och mer förvånad och när handen väl rörde vid kinden och inte tumören – ren glädje, berättar David.

Josefin Tapper, narkossköterska från Linköping har också jobbat på Africa Mercy. Hon mönstrade på veckan efter Sambanys operation.

– Det var en fantastisk glädje att se honom. På benen och utan tumör. Han verkade väldigt glad. Operationen gav honom hoppet tillbaka. Det var så häftigt, säger­ hon.

Någon vecka efter operationen frågade David Ekermo om hur Sambany såg på framtiden. Han tänkte efter en lång stund.

– Till slut sa han att han var glad och att han tackade Gud för livet, men hans nära och kära skulle nog inte känna igen honom. När det var dags för utskrivning kändes det nästan overkligt på avdelningen. Det var så roligt att se hur han hade en helt annan hållning, en helt annan blick, en annan tro, berättar David.

Mari Dahl