”Bön kan vara lika känsligt att prata om som sex”

Är det viktigt med gemensam bön i ett äktenskap? Och hur kan man i så fall få det att flyta? I Dagens miniserie träffar vi tre gifta par som alla tampats med dessa frågor, och landat i lite olika lösningar.

Gabriel Fjellander har utvecklat appen som hjälper hundratals bedjare varje dag. Ändå berättar han och hustrun Ester att det är en utmaning att upprätthålla ett gemensamt böneliv.

Klockan har passerat 21 en kväll mitt i veckan och de fyra barnen har äntligen kommit till ro. Denna stund innan de själva ska krypa till kojs är närmast helig för Ester och Gabriel Fjellander, bosatta i småländska Rydaholm. Det är nu de hinner prata om dagen och planera kommande dagar, fixa i trädgårdslandet, diska, tvätta och kanske slappa i tv-soffan.

– Har man 1,5 timme tillsammans på kvällen, då är det svårt att prioritera 20 av de minuterna för bön. Dessutom är man ofta så trött att man helst landar i soffan för att titta på något. Och när man är pigg vill man göra annat, konstaterar Gabriel Fjellander ärligt.

– Men det är svårt att prata om sitt inre liv och sin relation med Gud, även med den man är gift med. Att vara kristen är en stor identitet för oss, då kan det bli ännu mer prestation tänker jag. Det kan finnas rädslor i att visa sig sårbar. Även om det är fånigt så vill man inte exponera sig själv på det sättet – då är det lättare att inte ta upp det alls.

De kommer från olika kristna traditioner, vilket de menar har varit en utmaning. 38-åriga Ester är uppvuxen inom frikyrkan medan Gabriel, 35, är prästbarn från Svenska kyrkan. I dag känner sig dock Ester hemma i den svenskkyrkliga myllan och arbetar som diakon sedan tre år tillbaka.

Ganska tidigt i relationen lyckades de hitta en form som båda kände sig bekväma med; att be aftonbön genom att använda Vår Fader och Herrens välsignelse.

– Men vi har genom åren behövt jobba med den gemensamma bönen, det har inte varit helt lätt för oss. Jag har till exempel haft svårt att se den aftonbönen som min dagliga bön. Det har känts otillräckligt, säger Ester Fjellander.

Det är inte bara det att de haft svårt att finna tid för gemensam bön i vardagen, deras olika bakgrunder gör att de har lite olika ”fromhetsideal” menar de. Det viktigaste för Ester är att ha ett personligt samtal med Gud, medan Gabriel föredrar fasta rutiner för sitt andaktsliv.

– Du är frommare än jag. Jag betonar inte överlåtelsen lika mycket utan är mer fast i mina former – du är friare. Du tycker nog att jag kan fastna lite i formen tror jag, säger Gabriel och vänder sig till sin hustru.

Ester instämmer. Hon berättar att de så sent som i somras tog ett rejält snack om vad de innerst inne längtar efter och hur livet med Gud skulle ta sig uttryck. Det samtalet kom i samband med en tuffare period i relationen och det var nog också därför de kunde ta upp känsliga saker med varandra, menar de. Det fanns ingenting att förlora.

– Ofta är ju kriserna något som för en framåt, säger Gabriel och får medhåll av Ester.

– Ja, det har fördjupat vår relation, när vi verkligen blivit arga och ledsna på varandra, när vi gjort oss sårbara och kan vara helt ärliga mot varandra.

Fakta: Familjen Fjellander

• Består av Ester, 38, Gabriel, 35 samt fyra barn, 2, 5, 7 och 9 år gamla.
• Ester arbetar som diakon i Ljungby pastorat, Gabriel är gymnasielärare i svenska och matte.
• Bor i Rydaholm och har varit gifta sedan 2014.

Att ha fasta bönetider och givna former underlättar bönen i vardagen menar Gabriel och Ester Fjellander. (privat)

Sommarens ärliga samtal landade bland annat i att makarna Fjellander nu testar en mer fri form av bön och formulerar egna böner högt inför varandra.

Men varför ska det vara så känsligt att prata om det gemensamma bönelivet? Det är något som både Gabriel och Ester reflekterat över.

– Jag har tänkt på det, att det är något väldigt intimt med bön. Jag tycker att det är viktigt att våga prata om vad man längtar efter, hur man vill ha det och hur man kan mötas. Det är ungefär samma råd som i relations- och sexspalter, att man ska prata mycket med sin partner för att sexlivet ska bli så bra som möjligt, säger Ester.

– Jag tror helt enkelt att man behöver kasta sig ut och riskera dålig stämning, eller få ett fint samtal. Oavsett vilket är det viktigt att lyfta. Att inte vara dömande är viktigt, och samtidigt väldigt svårt. Men vi älskar ju varandra så vi vill vara fina mot varandra. Man får tänka på det.

Gabriel berättar att detta är något de även upplevt i sin vänkrets, hur jobbigt det kan vara att föreslå att man ska be tillsammans. Även om man umgås med kristna vänner, kanske till och med på en kristen camping, kan det vara svårt att prata om.

– Det är så känsligt, man vill inte störa på något sätt. För min del handlar det nog om att jag inte vill uppfattas som pretentiös.

– Man vill inte vara den duktiga kristna som får andra att skämmas för att de inte föreslagit det, säger Ester.

– Eller tvinga någon till att säga “Nej, jag känner inte för att be” – det skulle kännas jättejobbigt, fortsätter Gabriel och nu pratar makarna nästan i munnen på varandra.

De har båda erfarenheter från kyrkliga arbetsplatser där samma spänning har funnits. Det har varit svårt att prata om hur man ska be tillsammans trots att alla arbetar där på grund av sin kristna tro.

I perioder har de haft tidebönerna som en ram att förhålla sig till i det gemensamma bönelivet, och under påskfastan ett år använde de nästan dagligen de färdiga bönerna som baseras på psaltarpsalmer. På många sätt var det en form som passade makarna bra. Gabriel är tydlig med att han föredrar de nedskrivna bönerna.

– Jag skulle gärna be tidebönerna och det skulle vara lättare att göra det med dig Ester, än att göra det själv. En om dagen i alla fall, säger Gabriel Fjellander.

– Ja, när man inte har den ständiga längtan efter att avsätta tid för bön, då kan det vara lättare med fasta tider och former. Att hela tiden uppfinna hjulet själv är rätt ansträngande, säger Ester Fjellander och fortsätter.

– Jag fick en fin bild när vi pratade om detta nu, att om vi skulle ha fasta bönetider, och alltid köra på det, då skulle vi även bjuda in alla våra gäster att vara med, och barnen när de är vakna längre om kvällarna. Det skulle vara väldigt fint om vi vågade ha det så. Så jag är nog överens med dig faktiskt. Jag tycker också om att be med egna ord, att prata med Gud vad jag tänker på och oroar mig för, men det finns det ju också utrymme för.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.