Därför förekommer otrohet även när man vet att det är fel

Var går gränsen för otrohet och hur gör man för att förebygga att det händer? Alf B Svensson, psykolog: Det här ska du inte berätta för någon av motsatt kön, annat än din partner.

Hur kommer det sig att människor, med kännedom både om vad äktenskapets löften, och även vad ett kristet liv bör innebära, ändå bedrar sin partner? Att det förekommer står klart, men hur kan man göra för att minska risken för att det ska hända?

Psykologen Alf B Svensson har träffat hundratals par genom åren och föreläst för ännu fler. Bland dem finns både präster och pastorer och andra kristna par som önskar gå vidare efter att en otrohet har skadat relationen. Alf B Svensson slår gärna hål på en myt som kan finnas.

– En vanlig myt är exempelvis att otrohet är ett bevis på att man har det dåligt i sitt äktenskap. Hela 20-30 procent menar att de hade det bra tillsammans, så det kan hända ändå, säger han till Dagen.

– Men risken ökar förstås om man inte känner att man får sina känslomässiga eller sexuella behov tillgodosedda.

Han menar att det framför allt handlar om en nyfikenhet och spänning till en början, men att många också menar att “det bara blev så”.

– En del har sagt att man inte hade en tanke på att vara otrogen, men att man till exempel gick upp till rummet tillsammans efter en konferens och så hände det.

Det gäller därför att riskminimera, menar Alf B Svensson. Att vara medveten om att det kan hända, även när övertygelsen om att det är fel är stark, genom att undvika vissa saker och situationer.

– Otrohet börjar inte i sängen, det börjar redan i tanken. Det kan vara att man exempelvis har kontakt via sociala medier och ger varandra gillanden och kommentarer. Känner man då att “detta var en väldigt trevlig och sympatisk person som jag vill börja träffa” – då kan det vara läge att stoppa redan där.

– Det är bättre ju tidigare man sätter stopp – ju längre det går desto svårare blir det.

Men var går då gränsen för otrohet? En bra definition kan vara att fundera på om man vill hålla kontakten hemlig inför sin partner. Kan jag stå för det här inför min partner? Är svaret nej bör man avsluta kontakten.

– Man bör inte heller öppna sig mer för en person av det motsatta könet än man gör för sin partner. Det kan handla om vilka drömmar man har, om ens farhågor, eller annat, säger Alf.

– Inte heller bör jag berätta om problem man har i sin relation för någon annan av det motsatta könet, om det inte handlar om ett professionellt samtal.

Tittar man på forskning, menar Alf, är bästa sättet att förebygga otrohet på att berätta för sin partner om man känner sig attraherad av någon annan. Tillsammans kan man då hitta strategier för att inte umgås med den personen. När man berättar försvinner också det mesta av spänningen som man upplevde.

Om otroheten redan är ett faktum – hur kan man gå vidare?

– Om man vill försöka hitta tillbaka till varandra bör man vara medveten om att det ofta tar lång tid att få tillbaka den fulla tilliten. Den som varit otrogen måste inse att den kommer få jobba mycket på att ge bekräftelse och kärlek till sin partner, som blivit sårad och kränkt, utan att få så mycket tillbaka. Det är en stor utmaning.

– Den som blivit bedragen kommer aldrig att glömma det som hänt, men man kan bestämma sig för att förlåta och då även avstå från att dra upp det i en konflikt. Men det måste få ta tid. Min erfarenhet och även forskningen säger att ju längre relation man har att bygga på, desto större chans har man att hitta tillbaka till varandra och bygga upp en ny tillit.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.