Relationer

Får man säga till andras barn som stör gudstjänsten?

Hon ser att folk i kyrkbänkarna stör sig på familjen som låter barnen springa runt under gudstjänsten • Pastorn Britta Bolmenäs ger råd: “När barn kommer måste alla räkna med att saker inte kan förbli som förut”.

Ung pojke sitter på ett bord med en bibel i knät och skrattar stort. Infälld bild på Britta Bolmenäs, som svarar på frågor om församlingsliv.
"Jag drömmer om en kyrka där vi äldre ännu mer skulle kunna gå in för att finnas för barnen", skriver Britta Bolmenäs.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Hej Britta. Jag är pastor i en församling med blandade åldrar. Jag älskar att se barnen i gudstjänsten, men vi har en familj vars barn alltid låter mer än alla andra. Föräldrarna tillåter också att barnen springer runt i kyrkan. Jag är inte särskilt störd själv, men jag ser att många tappar fokus, och vet att vissa vuxna tycker det är jobbigt. Samtidigt är jag livrädd för att säga till och skrämma bort familjen. Hur gör ska jag göra?

Pastor Britta Bolmenäs svarar: Få saker är så ömtåliga som våra barn. Jag möter ibland människor som gått med sina barn till en kyrka där när någon sagt till deras barn i skarp ton, eller där de blivit tillsagda att gå ut med sitt barn. Jag har sett att detta kan väcka känslor av att vara ovälkommen och oönskad och bli till ett sår som inte läker.

Samtidigt är det jobbigt för både medverkande och alla andra när någon skriker eller bullrar så att man inget hör. Det är inte så konstigt att lärjungarna visade bort barnen när de stimmade runt Jesus, så som det berättas i Markusevangeliet kapitel tio. Vilken chock de ska ha fått när Jesus höjde rösten och talade strängt, men inte till barnen. Den skarpa rösten var i stället till dem som körde bort barnen.

Det verkar inte som att Jesus hade problem med störande barn, men vi vanliga kan faktiskt ha det. Sångare och talare har förberett sig med stor vånda och hela hjärtat för att ge något till lyssnarna. Människor har kommit för att delta, lyssna, få tröst, utmaning och hopp – men om de inte hör något blir det inte bra för någon.

Jesus höjde rösten och talade strängt, men inte till barnen.

Britta Bolmenäs

Kyrkan är en plats där vi alla behöver öva att ge rum för andra. Hur gör man när barn verkligen stör? För det första tror jag det är bra för en församling att ständigt prata om vilken kyrka man vill vara och för vilka man vill finnas. Om man då landar i att man vill vara en kyrka för barnfamiljer, blir det lättare att inkludera ett visst mått av stök.

När barn föds i en vanlig familj är det självklart att saker förändras och anpassas efter barnet. Man möblerar annorlunda, spelar annan musik ock skaffar sig nya vanor. Detta behöver gälla även i kyrkofamiljen. När barn kommer måste alla räkna med att saker inte kan förbli som förut.

Att säga till ett barn som väsnas eller att säga till barnets föräldrar från predikostolen är alltid en dålig idé. Den som har mikrofonen har ett maktövertag och att bli offentligt tillsagd är en rejäl smocka. Min uppfattning är att barnskrik i gudstjänsten, nästan alltid upphör ganska snart. Jag tycker inte heller att det är särskilt störande om barnen klättrar lite på estraden. Låt människor njuta av att få se en alla åldrars kyrka! Oftast är det mer störande när en förälder kommer fram för att få ned barnet.

Om man som församling upplever att barnen har svårt att klara av gudstjänsten bör man fundera över vad man kan göra för att kyrkan ska bli bättre för barnen. Kanske kan man ha en lekhörna i gudstjänstlokalen med roliga leksaker, eller ett eget lekrum där barnen kan leka fritt samtidigt som föräldrarna följer gudstjänsten på en skärm. Tänk på att barn är olika. Vissa barn har massor av energi i kroppen som måste ut, men det kan också behövas lugna hörnor där barn som hellre vill sitta och måla kan göra det.

Det är också viktigt att tänka på småbarnsföräldrarnas behov. Kanske är de en grupp som mer än de flesta av oss behöver få vara med hela gudstjänsten.

Jag drömmer om en kyrka där vi äldre ännu mer skulle kunna gå in för att finnas för barnen. Kanske kunde vi möta barnfamiljerna redan i entrén, heja på barnen och lära känna dem. Då blir de också lättare för oss att vara dem som reser på oss när ett barn skruvar på sig eller stör i gudstjänsten. Då kan vi på ett omsorgsfullt sätt fråga föräldern om vi får följa med barnet till lekrummet. Om barnet är en baby kan vi erbjuda oss att dra vagnen utanför tills gudstjänsten är slut. Ett konkret tips är att dessa personer bär en skylt där det står ”barnens värd” eller liknande. Det är en trygghet för föräldrarna.

”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte”, sa Jesus. Ta med det ordet till din församling och prata om det. Hur kan ni hitta goda lösningar så att barn, familjer och alla andra ska längta till söndagarna i er kyrka?

Powered by Labrador CMS