Jag är kär i min kollega - ska jag lämna min fru?

Hej Christina!

Jag är en småbarnspappa i 35-årsåldern som just nu grubblar mig trött nätterna igenom. Jag och min fru har varit gifta i sju år. Vi har det bra, är goda vänner och tycker om varandra, men passionen försvann för ett par år sedan när vårt andra barn föddes. Kanske var det bara den klassiska utmaningen att ta hand om sin relation under småbarnsåren som vi misslyckades med. I alla fall har jag nu blivit kär i en annan. Hon är en arbetskamrat och jag vet att hon känner likadant för mig. Inget har hänt mellan oss, rent fysiskt, men jag kan inte sluta tänka på henne. Hur ska jag göra? Ska jag följa mina känslor, vara ärlig mot min fru och lämna henne, eller ska jag trycka ned mina känslor och stanna?

/Grubblaren

Terapeut Christina Halldorf svarar:

Ja, hur hanterar man att bli attraherad av en annan person, när man redan är gift? Att äktenskap i sig inte innebär någon vaccinering mot förälskelser är ingen nyhet. Men risken är att man förhastat drar slutsatsen att det är något fel på det jag har, när de nya känslorna är så mycket mer “levande” än de gamla. Inte sällan börjar man granska den relation man lever i med fokus på det som skaver, på bristerna. Nästan omedvetet samlar man ihop till ett slags “alibi”, för att få godtagbara skäl att lämna sin relation.

Allt det där sker ofta utan att man samtalar med sin partner, man grubblar precis som du beskriver helt på egen hand. Först när man tror sig ha landat i sitt beslut tar man frågan med sin man/hustru, vilket ofta innebär en chock för den andre. Kanske har den känt att det varit lite oengagerat i relationen ett tag, men antagit att det berott på stress eller så. Men nu uppdagas att den andre i ett halvår eller mer gått i uppbrottstankar och därtill fått känslor för en annan. Den sortens alltför sena “ärlighet” leder ofta till infekterade separationer, där den som blir lämnad upplever att man inte haft någon möjlighet att påverka skeendet. Beslutet är redan fattat, det är bara att foga sig i det.

Men den som grubblat har ofta valt att inte ta in sin partner i samtalet, för att inte oroa i onödan. Man vet ju inte vad man vill, ännu. Ibland vänder man sig i stället till någon annan som redan gått igenom en separation för att få vägledning. Man vill veta hur deras resa såg ut och hur det gick. Kanske söker man de svar man vill ha? För man hade lika gärna kunnat vända sig till några som inte separerat, för att få veta hur de hanterat förälskelser och annat som kanske en gång fick deras relation i gungning.

Ni har ett ungt äktenskap, två små barn och är goda vänner. Det är otroligt mycket att sätta på spel för en förälskelse. En grundfråga är känslornas plats och dominans i våra liv. Är vi mest sanna när vi följer våra känslor eller finns det andra sätt att förstå vad som är sant? Hur står sig vår syn på trofasthetens vardag mot förälskelsens pirrande?

Fast vem vill i längden dela sitt liv med någon vars hjärta klappar för en annan? Det är dock inte så länge sedan det klappade för din fru! Våra känslor är inte så pålitliga att bygga långsiktiga beslut på, för de kan skifta med dagsformen. Det långsiktiga handlar mer om vår vilja, vilka vi vill vara och vad vi tror är rätt och klokt.

Så hur släcker man ner en förälskelse? Ylva Eggehorn skriver någonstans om hur förbjudna känslor “ökar med kvadraten på den kraft med vilken man trycker undan dem”. Alla som försökt trycka undan starka känslor förstår vad hon menar. Det går inte. De behöver få komma upp i dagsljuset. Där händer det att de spricker när de konfronteras med verkligheten. När man väljer ärlighet och öppenhet öppnar man också upp för sårbarhet – man träder fram i sin ofullkomlighet. Det är en fruktbar plats där försoning och kärlek kan finna ett nytt och djupare fäste.

Christina Halldorf

Christina Halldorf, legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning, svarar på Dagenläsarnas relationsfrågor.