Jag kom på min man med att sexchatta med andra

Anonyma läsarfrågan: För ungefär ett år sen kom jag på min man med att sexchatta med andra. Han förnekar att han har varit otrogen genom fysiska möten, men jag tvivlar på om han talar sanning. Jag tror han antagligen ljuger för att han är rädd att jag lämnar honom om han är helt ärlig. Han säger att han inte vet varför han gjort det han gjort, men att det handlat om bekräftelse. Tiden efter har varit så hemsk, och jag bestämde mig för att stanna enbart för våra barns skull. Han har visat stor ånger och har även gått i terapi, han säger att han försöker göra allt för att gottgöra mig för det som hänt, men min tillit är förstörd i grunden. Jag vill älska honom igen men är helt avstängd. Det spelar ingen roll vad han än säger eller gör för mig, jag känner ingenting.

Jag har mått så dåligt det här året. Han har ljugit mig rätt upp i ansiktet och jag känner mig totalt inlurad i äktenskap och familjeliv. Han kan ju inte ha älskat mig när han gjort såhär. Innan allt uppdagades hade jag ingen aning! Trots att detta pågått i ett par år, så hur ska jag någonsin kunna veta? Jag sörjer allt som jag förlorat och nu undrar jag vad jag ska göra. Kan jag lära mig att älska honom igen?

Terapeut Christina Halldorf svarar: Ja, det händer att man kan älska igen, trots att man blivit svårt sviken. Men det är inte självklart eller enkelt, och det tar tid. Oftast lång tid.

Det som hänt med dig är att din ”inre dörr” slog igen för din man, när du blev varse att han varit så djupt oärlig mot dig under lång tid. Det handlar om en instinktiv reaktion för att skydda sig, sitt innersta, mot ytterligare sår. Och den dörren brukar förbli stängd tills ny trygghet vuxit fram och man beslutar sig för att glänta på den igen.

Ditt val att ändå leva med den man du inte längre har något förtroende för, för era barns skull, går att förstå. Barnen behöver er båda och du vill inte vara ifrån dem mer än nödvändigt. Men stämningen i hemmet är förmodligen inte så god för någon av er, när båda upplever sig oönskade och oälskade. Du skriver inte om ni gått i parsamtal, men det utgår jag från att ni har gjort. För det är inte lätt att ensam reda ut något som är så infekterat. Det blir ofta en rundgång med upprepning av samma frågor och upprörda känslor utan tillfredsställande svar. Men nu har din upprördhet bytts i likgiltighet. Som om det inte längre angår dig vad han gör. Men innanför den stängda dörren pulserar smärta och längtan sida vid sida.

Du tvivlar med fog på hans kärlek till dig. Kan man älska och svika någon samtidigt? Egentligen inte. Däremot kan vi intala oss att det vi gör inte är "så allvarligt". Men när bubblan brister och allt kommer till ytan, inser många hur högt priset för ett svek är. Man står inför den ytterst påtagliga risken att förlora allt som verkligen betyder något.

Om man som par lyckas ta sig igenom denna kaostid finns faktiskt möjligheter att det nya som växer fram kan bli både djupare och tryggare än den relation som slutade i svek. Men det handlar om något nytt, för den relation som fanns finns helt enkelt inte längre. Ingen av er är densamma längre och de gamla löftena är brutna. Nya löften behöver ges, med ett nytt allvar.

En del av dig vill älska honom igen, men hur ska du våga? Att han nu visar hur djupt han ångrar vad han gjort och förstår hur illa det skadat dig, är en grundförutsättning. Men så tillkommer det som handlar om din förlåtelse, det vill säga din vilja att så småningom lägga det som hänt bakom er och släppa det där. I början tar sveket nästan all plats i bilden av den andre, han är fastnaglad på den anklagades bänk. Men han är mer än sitt svek. När du klarar av att se och medge det, har ett viktigt steg tagits. För att kunna älska igen, behöver man se att den andre är värd att respekteras, trots allt.