Så lär du ditt barn att hantera ilska och sorg

När tvååringen blir arg och slår sin kompis är det naturligt för oss att gripa in. Men det är inte bara känslor av vrede som barn behöver hjälp att hantera. Även sorg och lycka kan behöva uppmärksammas och förklaras. Genom att prata känslor med våra barn rustar vi dem för livet. Det menar beteendevetare Paulina Gunnardo

Drömmer du om att ditt barn ska växa upp till en stark, vuxen människa som klarar både med och motgångar? Då är detta med känslor viktigt. Det menar Paulina Gunnardo, beteendevetare och utbildad i familjebehandling och KBT. Paulina Gunnardo är kristen och hennes övertygelse är att känslor är något positivt som Gud har lagt ned i oss för att vi ska kunna uppleva skapelsen och livet fullt ut.

Samtidigt, menar hon, kan känslor ibland leda oss fel, och om vi som barn inte lär oss att hantera dem kan vi bli vuxna som drunknar i våra känslor.

– Om vi hjälper barnen kan känslorna bli den superkraft som de är tänkta att vara. Känslor är information från oss om oss. Att känna sig själv och veta hur vi reagerar och vad vi behöver då är viktigt för att vi ska klara av våra relationer. Det ger oss en slags motståndskraft i livets toppar och dalar.

Anledningen till att barn behöver särskild hjälp att förstå sina känslor är att vår hjärna består av olika delar, och de olika delarna utvecklas i olika takt, menar Paulina Gunnardo.

– Inom beteendevetenskapen talar man om överlevnadshjärnan, känslohjärnan och tankehjärnan.

Överlevnadshjärnan styr basala behov som hunger och törst. Den delen är utvecklad i oss redan när vi föds. Även känslohjärnan som gör att vi blir arga när någon tar våra saker eller ledsna när en förälder går ut ur rummet utvecklas tidigt. Tankehjärnan däremot, den som styr det mer komplexa tänkandet och som får oss att vi förstå samband och konsekvenser, är mycket omogen när vi är små:

– För att tankehjärnan ska utvecklas behöver vi hjälpa barnen att förstå det som känslohjärnan säger till oss. Vad känslorna betyder och vad vi ska göra med dem.

Så vad är det då för olika känslor vi pratar om. Paulina Gunnardo hänvisar till några olika “grundaffekter” som vetenskapen listat. Känslor som alla människor över hela världen upplever ibland. Exempel på dessa känslor är glädje, förvåning, vrede, rädsla, ledsnad och skam och vi upplever dem redan som barn. Vissa av känslorna, så som vrede märks ofta tydligt utåt när vi är små:

– En typisk situation där det lilla barnets vrede kan visa sig är ju när barnet leker med en kompis som tar barnets leksak. En vanlig reaktionen för det lilla barnet är då att barnet slår sin kompis.

I en sådan situation är det givet för de vuxna omkring att kliva in, tillrättavisa och vägleda. Men ibland, menar Paulina Gunnardo, är vi lite dåliga på att verkligen använda situationen för att lära barnet hantera vreden på lång sikt.

– Givetvis måste man säga ifrån ordentligt när barnet slåss, men nöj dig inte med att bara kväva barnets vrede. Ta också tillfället i akt att hjälpa barnet att formulera vad barnet känner, och varför. Uppmuntra barnet att berätta för sin kompis hur det känns och vad som händer inombords.

I situationer där barnet reagerar genom att slåss, behöver barnet också hjälp att hitta alternativa sätt att agera, i stället för att ta till våld. Kanske kan barnet och kompisen turas om?

Barn behöver också hjälp att lära sig hantera de känslor som vi människor har en tendens att hålla för oss själva. Känslor som ledsnad, eller sorg.

– När ett barn har varit med om något sorgligt går känslorna ofta mycket upp och ned. Då behöver många barn få höra att det är okej. Att man kan vara både glad och ledsen på samma dag.

En annan sak som kan rusta barn för att bära och hantera ledsamhet och sorg är att de vuxna omkring barnet hjälper barnet att lyssna inåt:

– Fråga barnet vad det behöver just nu. Vill du ha en kram, vill du prata en stund, eller vill du kanske gå ut och cykla?

Genom att visa barnet att man som vuxen finns där genom det ledsna och att man kan och vill hjälpa, lär man också barnet att man som människa inte måste klara allting själv.

– Det är bra, för vi vill ju att barnen ska växa upp till vuxna som vågar ta hjälp.

Motsatsen är, enligt Paulina Gunnardo, det man brukar kalla för inlärd hjälplöshet. Vuxna människor som blir ensamma med sin depression eller sin sorg, ofta på grund av tidiga erfarenheter av att ingen ändå bryr sig.

Palulina Gunnardo, som själv har två barn, menar också att tron kan vara en resurs för att hjälpa barnet att klara av tuffa och tunga känslor:

– Jag brukar berätta för mina barn att Gud vill att vi ska vända oss till honom. Jag tror också att Gud vill att vi ska vända oss till varandra.

Något som vi inte alltid tänker på är att vi även hjälper våra barn genom att uppmärksamma deras positiva känslor, så som välbehag och glädje. Att som barn få hjälp att se vad som får oss att

må bra, hjälper oss att göra rätt val i livet.

– När du ser att ditt barn skrattar eller njuter av att till exempel vara i skogen, säg det! Be barnet känna efter hur det känns i kroppen och stanna upp en stund i den härliga känslan! Det här är bra för oss vuxna också. Att öva oss i att verkligen känna efter när vi trivs. Kanske kan vi faktiskt välja att ge oss själva mer av det!

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"