Ännu hämtar sig Höga Kusten efter inlandsisen

Östersjön är ett unikt hav. Kusterna är idel lågland, vare sig du är i Sverige, Finland, Polen eller Tyskland. Men så har vi Höga Kusten! Undantaget som bekräftar regeln; här har en utlöpare från fjällkedjan hittat ända ut till Bottenhavet.

Den som bilar mot Ångermanland söderifrån får ofta en aha-upplevelse vid Högakustenbron. Den är över en kilometer lång och har Sveriges längsta brospann. Långt därnere drar den mäktiga Ångermanälven sin sista suck innan den tömmer sig i Bottenhavet. Denna svenska ”Golden Gate” markerar också början av det verkliga Höga Kusten.

Nordingrå är Höga Kustens hjärta och en ort man ofta passerar på väg till de pittoreska byarna i havsbandet. En av dem är Bönhamn, en klassisk fiskeby och knutpunkt för båtar till ön Högbonden. Här tycks tiden stått stilla. De faluröda sjöbodarna är tätt packade i den lilla hamnen. Utsikten är magnifik och turisterna inte alltför många. Här finns ett bageri, ett par antikvitetsaffärer samt fiskhandlare med surströmming och rökt sik som specialitet.

Namnet Bönhamn har ingenting med varken bönor eller böner att göra, som man kan förledas att tro. Det var i stället så att fiskare från Gävle tyckte platsen var lämplig att ”böna” sina båtar på, det vill säga täta dem. I dag bor emellertid inga yrkesfiskare i Bönhamn. Men hamnen är ett populärt mål för fritidsbåtar.

Paola Arnqvist är en pensionerad lärare från Nordingrå, och hon besöker Bönhamn titt som tätt.

– Det är en balsam för själen att komma hit. Egentligen är det konstigt att inte fler turister kommer. Kanske är det så att många susar förbi Ångermanland på sin väg till Norrbotten och midnattssolen, säger hon.

Paola bor med sin man Olle och ett antal får på en gård. Ofta har hon gäster söderifrån; människor som vill uppleva Höga Kustens skönhet.

– Jag brukar rekommendera folk som inte är för gamla att gå Höga Kustenleden. Det är bästa sättet att uppleva naturen här.

Höga Kustenleden är 127 kilometer lång och går mellan Hornöberget vid Ångermanälvens mynning och Varvsberget i Örnsköldsvik. Varje etapp är ungefär en mil lång och har övernattningsmöjligheter.

Längre norrut längs Höga Kusten, på Mjällomshalvön, ligger Norrfällsvikens fiskeläge. Den påminner lite om Bönhamn, men en närliggande camping gör att det är fler turister här. Många väljer att bo i någon av sjöbodarna nere i hamnen. Där ligger också fiskemuseet Vålen, som skildrar fiskelägets 350-åriga historia, samt fiskrestauranger med tillhörande surströmmingsförsäljning. Höga Kusten är ju trots att denna märkliga delikatess kärnområde.

Norrfällsviken ligger perfekt skyddad från havets vågor. Ett smalt sund skiljer hamnen från Bottenhavet, och även när det stormar till havs är det lugnt inomskärs. Bakom sjöbodarna breder de så kallade gistvallarna ut sig. Gistvallen är platsen där näten torkades efter dagens arbete. Tidigare låg både de och sjöbodarna långt högre upp; en vandring på klapperstensfälten vittnar om den kraftiga landhöjningen i den här delen av Norrland.

Den som fortsätter E4:an norrut längs Höga Kusten kan inte undgå att fascineras av Skuleberget. Det nästan 300 meter höga berget stupar lodrätt ner mot vägen, på vars östra sida nationalparken Skuleskogen breder ut sig.

Inget besök i Höga Kusten är komplett utan att bestiga Skule-berget. Vill man inte vandra upp, finns en skidlift öppen sommartid. Färden tar cirka en kvart, och är en upplevelse i sig. Väl uppe på toppen är det svårt att finna ord för utsikten. Skog, berg och hav blandas i ett naturens eget konstverk. Inte konstigt att många målare valt att sätta upp staffliet just här.

För en komplett vy över Höga Kusten är Kalottstigen ett måste. Den tar dig runt bergets topp (kalott) och ger en 360 graders upplevelse av detta världsarvsområde.

Kerstin Ekmans bok "Rövarna i Skuleskogen" handlar om trollet Skord som reser runt i världen i olika tidsåldrar, men alltid återvänder till sitt älskade Skuleskogen. Titeln bygger på en historisk sanning; under tidigare århundraden var området ett tillhåll för rövare och banditer.

I dag är det emellertid turisterna som flockas till skogen. Flera av Höga Kustenledens finaste avsnitt finns här, till exempel det som passerar den berömda Slåttdalsskrevan. Längs kustlinjen är spåren av landhöjningen tydlig med nakna klipphällar och klapperstensfält. Ingen del av världen har varit mer nedpressad av inlandsisen än Höga Kusten och landet höjs med en centimeter per år. Det går att hitta gamla snäckskal flera kilometer in i skogen!

En mil utanför Skuleskogen ligger Ulvön. Ön är känd som höga Kustens ”Sandhamn” tack vare alla segelbåtar som kommer sommartid. De cirka 40 bofasta mångdubblas under Ulvöregattan och surströmmingspremiären. För dig utan segel finns dagliga båtförbindelser med Köpmanholmen, Ullånger och Docksta.

Text och foto: Björn Schüberg