Kultur
"Det går att göra tusen pjäser på Bibeln"
Går det att göra teater av hela Bibeln på ett bräde? Med premiär i mitten av februari satsar Göteborgs stadsteater på ett över fyra timmar långt försök. Och manusförfattaren Niklas Rådström känner sig utmanad av den "omöjliga" uppgiften.
Fakta: Pjäsen "Bibeln"
Premiär: 17 februari
Spelas på: Göteborgs stadsteater
Manus: Niklas Rådström
Regi: Stefan Metz
Skådespelare: Mina Azarian, Per-Anders Ericson, Carl-Magnus Dellow, Lamine Dieng, Johan Gry, Henric Holmberg Carina M Johanssonmed flera
Musiker: Göran Klinghagen, Stefan Bellnäs Bengt Beche Berger
Kompositör: Bengt Beche Berger
- Det är en så omöjlig tanke,jag skulle aldrig ha varit så dum att jag tänkt tanken själv. Utan det krävs ett sammanhang där någon vågar ställa frågan, säger han.
Nu har det gått två år sedan han fick den. Möjligheten att omvandla de gamla bibelberättelserna till modern teater. Så varför tog han på sig uppgiften?
- För att jag inte hann tänka efter? Jag var ute och handlade julgran när de ringde. Och jag sa att jag inte hade tid att prata i telefon. Dramaturgen sa: "Får jag ställa en fråga bara?" "Javisst." "Vill du dramatisera Bibeln?" "Ja, det kan jag väl göra". Och så var det inte mer med det.
Men Niklas Rådström hade hunnit förbereda sig mentalt. Under några år hade han funderat kring teologiska frågor och läst Bibeln.
Vad är det som lockar?
- Dels är det stora materialet otroligt lockande i sig och i vad mån man skulle kunna bemästra det dramaturgiskt. Och vad jag vet är det ingen som har gjort det här förut, inte kring den kristna Bibeln som hel bok, och därför är det naturligtvis lockande.
Maratonföreställningen blir en resa från "början" till "slutet", från skapelsen till apokalypsen. Publiken får möta Adam och Eva, eller Mannen och Kvinnan som de kallas i uppsättningen, Mose och uttåget ur Egypten där israeliterna är papperslösa flyktingar, Noa, Job, Höga visans svulstiga bildspråk, Jona och den stora fisken, tro och tvivel, Jesus och Pilatus...
Exakt hur återstår däremot att se. Och lite hemlighetsfullt öppnar Niklas Rådström för att en del av Bibelns starka berättelser kan finnas med utan att man ens upptäcker det när man ser föreställningen.
Får Arken plats på scenen?
- Hela Arken med alla djuren? Ja, Arken finns med. Alla de riktigt stora händelserna i Moseböckerna finns med på ett eller annat sätt. Sedan är det massa andra som man måste hoppa över. Någon kanske man låter bli omnämnd i en bisats bara för att visa att den har en närvaro i det.
Men en sak är säker. Det är att föreställningen som helhet inte får ett ironiskt skimmer över sig. Det försäkrade Niklas Rådström sig om tidigt i processen.
- Att man tar det här materialet på samma allvar som vi tar texter som är skrivna vid samma tid, till exempel hela den antika litteraturen som vi ständigt sätter upp på scen i form av "Medea", "Oidipus" och alla de gamla dramerna. På samma sätt som vi försöker avsöka vad i de antika dramerna som är meningsbärande för vår tid och alla tider bör vi kunna läsa Bibeln som litteratur från den tiden.
Samtidigt ser han en stor skillnad mellan de grekiska gudarna och det Bibeln talar om.
- Den antika litteraturen hänvisar till en idévärld, delvis religiös, som i stort sett ingen människa på jorden ansluter sig till i dag. Men Bibeln ansluter sig till en idévärld som är oerhört levande för väldigt många människor. Det är en aspekt på det som är väldigt viktig.
Blir det svårare då?
- Det blir naturligtvis enormt mycket svårare på många sätt. När vi tänker på Bibeln i dag är det just utifrån att vi ser den genom två tusen år av tolkningshistoria. Det har jag försökt att gå förbi helt, att inte se texten genom de tolkningar vi har gjort genom tiderna utan att se den som den är i sig själv.
Niklas Rådström drar en parallell till när han för några år sedan dramatiserade Dantes "Den gudomliga komedin" på samma scen.
- Redan det tyckte jag och många andra var en närmast omöjlig uppgift. Hade jag inte haft erfarenheten av det arbetet så hade jag nog tvekat mycket mer inför det här.
Där handlade det om en text. Bibeln däremot, menar han, är ett "bibliotek av texter" som redigerats genom århundradena. Dessutom är det olika typer av texter med olika syften.
- Det går att göra tusen pjäser på Bibeln. Nu har vi tagit på oss uppgiften att göra en pjäs på hela detta material. Så det är en helt annan sorts uppgift. Man måste uppfinna det här på nytt.
Ser du någon röd tråd i det?
- Jobbet har varit att hitta den sammanhållande berättelsen. Och det är berättelsen om Guds relation till människorna och människornas relation till Gud. Det är både en historisk, mytologisk och idéhistorisk berättelse. Och det är den jag har försökt leta efter, med bibehållen respekt för både tro och tvivel.
Han betonar att tron på en Gud är idéhistoriskt intressant.
- Gud skapar världen och har mycket stora anspråk på den. Men Gud måste avhända sig de här anspråken till viss del för människornas egen frihet. Man ska komma ihåg att monoteismen var en form av ett upplysningsprojekt på sin tid. Tanken på en Gud står i motsats till en mer skrockfull syn på att världen är fylld av många magiska laddningar. Den monoteistiska tanken är att världen är fylld av en magisk laddning. Det förändrar ju spelreglerna väldigt mycket och är på ett sätt ett steg från vidskepelse.
I höst har både "Judas" och "Job" satts upp på teatrar i Stockholm. Tror du att det finns ett nyvaknat intresse för bibelberättelser?
- Ingen aning. Men man kan säga att det finns ett nyvaknat intresse för religion, jag skulle säga på gott och ont. Det finns ett öppnare förhållande till det. Religion är en ofrånkomlig del av vår idéhistoria, vilket gör att den har en väldigt stor del i hur vi ser på oss själva, vår egen självbild. Och för att förstå oss själva är det viktigt att förstå hur den självbilden har blivit till, säger Niklas Rådström.
Per-Johan Ydregården
