Fragment om smärta med strimmor av ljus

Med hjälp av tolken Linda Haglund, som fungerar som en språkbro under produktionen, samtalar jag med italienske Davide Iodice i Folkteatern Göteborgs foajé.

– Teater ska vara social, terapeutisk och politisk, annars är det inte teater, fastslår han.

Mottot för Davides arbetsmetod är ”livs levande!”. Han arbetar aldrig med traditionella pjäser och säger att det går att hitta mycket mer angelägna berättelser om mänskligt liv på annat håll.

Davide Iodice kommer från enkla förhållanden och kunde ha hamnat snett i tillvaron. Teatern räddade honom.

– Teatern har en sådan livskraft och kan skapa en katharsiseffekt, alltså verka terapeutiskt så att du känner dig renad eller till och med pånyttfödd. Den starka upplevelsen vill jag sprida till andra. Att människor som lever i utsatthet medverkar i en föreställning betyder väldigt mycket för deras självkänsla och för berättelsens äkthet.

Davide Iodice letar material till sina projekt på så ka­llat obekväma platser som en psykiatrisk mottagning eller ett fängelse och har gjort teater om barn med cancer och om romers situation.

– Det är ingen lätt arbetsmetod jag valt, och den är väldigt ansvarsfull, men jag brinner för det här, säger han.

Inför det mest omtalade projektet ”La fabbrica dei sogni”, på svenska ”Drömfabriken”, bodde Davide ett år på ett härbärge och pratade med gästerna om deras liv och varför de var hemlösa. Föreställningen i hans hemstad Neapel lockade storpublik och fick ett överväldigande bemötande. En recensent på en dagstidning grät hejdlöst. En annan dagstidning tackade i en annons alla hemlösa som hade huvudrollerna i föreställningen.

– Grundidén i projekten är att belysa frågan vad som gått fel i vårt samhälle och varför vi har förlorat den humanistiska känslan och skönheten i tillvaron, säger Davide Iodice. Det finns så mycket ångest och oro i världen. Samtidigt vill jag visualisera ett talesätt vi har i Italien, ”sett på nära håll är ingen av oss normal.”

I ”Drömmar” undersöker Davide även det han kallar myten om att det är bättre och mindre ojämlikt i Norden.

Ständige scenografen Tiziano Farios har stor betydelse för föreställningarna. På Folkteatern bestämde de sig snabbt för att placera karaktärerna på botten av en varvsdocka. Ett monument över spolierade drömmar i Göteborg. Havet är givetvis också närvarande.

– Att arbeta på Folkteatern är inspirerande, säger Davide Iodice. Isabel (Cruz Liljefors) har gjort ett ovärderligt jobb och skådespelarna är receptiva och vill pröva nya grepp. Det har också varit intressant att se hur Stadsmissionens verksamhet fungerar och jag har ofta varit i S:t Johanneskyrkan.

Han beskriver "Drömmar" som en rad fragment och ett bildcollage om lidande och smärta men även strimmor av ljus och mänsklig värme. Samt en utopi. Aldrig mera krig – som Totta Näslund en gång sjöng med dånande stämma i Tältprojektet.

– Jag tror på godhetens kraft och hoppas att människor ska inse att det är empati som håller ihop världen, säger Davide Iodice.

Ingegerd Rönnberg