Kultur
Spontanitet och spelglädje
Amerikanska The Chariot är aktuella som ett av Frizonfestivalens största affischnamn. IKON1931 mötte Josh Scogin, sångare i metalcorebandet, under deras senaste Sverigebesök. Det blev ett samtal om hård musik, spontanitet och vikten av att vara äkta.
Mitt i en låt flyger basen två meter upp i luften och landar i publikens uppsträckta händer i perfekt takt till musiken. Några sekunder senare hoppar basisten ut för att hämta tillbaka sitt något tilltufsade instrument. Publiken längst fram på Fryshuset i Stockholm är extatisk. Att se bandet The Chariot live är en upplevelse som inte lämnar en i första taget. När jag frågar Josh Scogin hur de orkar göra det här natt efter natt är svaret enkelt.
- Det fungerar lite som en träningsrutin, förklarar han. Lite som när du har sprungit för första gången och du kommer tillbaka och nästan tror att du kommer att dö. Dina muskler och dina stämband är ansträngda, men några dagar in i rutinen börjar kroppen vänja sig och sedan är det bara jätteroligt. Ungefär så är det att vara på turné med oss, säger han och skrattar.
Jag påminner Josh om när The Chariot spelade i Jönköping 2010 och hur han upptäckte ett hål, avsett för ventilation, i väggen. Under en låt sjöng han hängandes från hålkanten och spelningen avslutades med att både gitarristerna och basisten slängde in sina instrument i det där hålet.
Sådana händelser verkar följa The Chariot.
- Jag kommer ihåg det där, säger Josh Scogin med ett leende. Vi hade aldrig gjort just den grejen innan och vi har aldrig gjort den efteråt heller. Ofta försöker vi vara så spontana som möjligt och göra varje spelning till en egen speciell händelse. Det blir mycket roligare för alla då, i stället för att göra en kopia av en kopia varje kväll man uppträder.
- Vi brukar tänka likadant med våra skivor, fortsätter han. På vissa låtar kan vi slänga in en jingel eller en banjo bara för att det ska bli intressantare. Haley Williams från Paramore är en vän till oss och hon sjunger också på en av våra låtar. Jag gillar min röst och så, men tio låtar i rad med bara mig kan bli lite tråkigt i längden.
På en spelning i Göteborg för två år sedan på en liten rockklubb avslutade The Chariot sin intensiva spelning med att direkt efteråt gå ut i publiken för att prata med folk. För Josh Scogin är de där mötena något av det roligaste med att vara ute och spela.
- Det är väl det vi är här för att göra egentligen, att vara en välsignelse för andra, säger han. Vi försöker ofta få så naturliga samtal som möjligt för att ta bort någon slags idé om att vi är rockstjärnor.
Grejen är väl egentligen att vi bara gillar att prata med människor. Ibland kommer samtalen in på Gud eftersom han är en stor del av våra liv, men ibland gör de inte det. Jag vill hellre att det som händer ska få hända än att vi nödvändigtvis måste prata om Gud. Det handlar nog om att ge Gud kontroll över kvällen på ett annat sätt.
Han berättar att vissa av de andra kristna banden som The Chariot spelat med tidigare har talat om Gud från scenen på samma sätt varje kväll och att det till slut har känts lite påtvingat.
- I vissa kyrkor jag har varit i har det också varit så. Man kommer in, det är någon som säger "Hej, hur är läget!" och man får en kram. Då känns det jättebra och man går in och sätter sig bara för att fem minuter senare få applådera att "The Welcoming Ministry" som hälsat en välkommen gör ett så bra jobb. Då kan jag känna hur mycket viktigare det är att vara äkta, så att det du säger från scenen eller till människor efter konserten är det du verkligen tycker. "This stage is your stage, this band is your band, we love you guys!" skriker Josh Scogin ut i början av konserten på Fryshuset. Människorna i lokalen som inte har sett bandet live tidigare har ingen aning om vad som komma skall. Men energin, intensiteten och glädjen går inte att värja sig mot och när jag vänder mig om ser jag människorna som samlats lite bakom de mest energiska fansen längst fram. De står där med armarna i kors, nickar med och varenda en har ett leende på sina läppar.
På lördag är det dags för Frizonfestivalen att smittas av detta piskande inferno av energi, spelglädje och osminkad ärlighet.
Fotnot: Artikeln finns även publicerad i senaste numret av IKON1931.
Fakta: Josh Scogin och The Chariot
Album: "Everything is alive, everything is breathing, nothing is dead and nothing is bleeding", "The Fiancée", "Wars andRumors of Wars" och "Long Live".
Josh Scogin var tidigare även sångare i bandet Norma Jean och medverkar på bandets första skiva "Bless the martyr and Kiss the child".
Josh Scogin har ett soloprojekt som heter A Rose by Any Other Name och spelar amerikansk folk.
