Till minne av Christer Hultgren

”Ett av dina minsta barn.” Det var så han beskrev sig själv och sin relation till Gud. Liten, möjligen lite osäker och trevande, absolut inte störst, men ändå en i familjen, ett barn till Gud. Medräknad, älskad och alltid välkommen oavsett hur livet såg ut. Det var också så han såg på den kristna tron i allmänhet. Människan kan få ett barns förhållande till Gud. Musikern och tonsättaren Christer Hultgren, som avled den 28 maj, lämnar ett varmt och hoppfullt arv efter sig fyllt av sång och musik. Flera av hans sånger återfinns i den svenska psalmboken och är sjungna långt utanför det sammanhang som var hans andliga och kulturella hem, pingströrelsen.

För Christer Hultgren, som föddes i Karlskrona den 25 december 1945, en stad som han blev trogen hela livet, med några utfärder i världen, var detta att vara Guds barn, att äga en enkel tro på Jesus Kristus som frälsare, det finaste och största en människa kan vara och äga.

Christer blev tidigt chef och ledare. Han kom att arbeta i olika branscher med inriktning på information, digital teknik och personal. Hans ledarskap var lågmält, distinkt och coachande, på ett sätt som gjorde att människor i hans omgivning växte. Det öppnade också möjligheter för hans karriär, som kom att ta honom både till Tyskland och USA.

Christers uppväxt formades i en varmt troende familj med ett öppet och välkomnande hem. Hans mor och far var pingstvänner i dess ädla bemärkelse. Till Pingstkyrkan gick de för den källa av tro och liv som de funnit där. Där fann också Christer sin tro, en tro som kom att prägla hela hans vuxna liv.

I Pingstkyrkan kom hans förmåga att leda väl till pass, inte bara som musikledare utan också som församlingsledare i närmare 40 år. Med klokskap och mod ansvarade han under perioder både för ekonomi och för styrelsearbetet, som ordförande i församlingen

Men det är nog för sångerna och alla konserter vi kommer minnas honom mest. Det är också där vi kan ana hans själ och hjärtats tro. Att teologi är mer än teoretiska tankegångar blir så påtagligt när orden fogas samman med toner såsom de gör i Christers Hultgrens sånger.

För mig personligen kom Christer att bli en god vän och mentor. Under mina nära 15 år som pastor och föreståndare i Karlskronas Pingstkyrka kom vi varandra nära. Vi delade tron, sången och musiken. Vi delade samhällsengagemanget och drömmen om en annan värld. Jag kommer att sakna alla samtal, hans uppmuntrande och konstruktiva kritik, men framför allt vänskapen.

Men Christer blir inte bara saknad av mig, av Pingstförsamlingen och alla musikerkollegor runt om i landet. Efter sig lämnar han sin älskade Gun-Britt, utan vilken han inte kunde leva. Hon som stod vid hans sida också de sista åren då sjukdom och ohälsa, ändade skrivandet. Han lämnar också tre barn, Emma, Helena och Per med familjer, efter sig och sina syskon med deras familjer.

I tiden har Christer skrivit färdigt, men i evigheten tänker jag att han fortsätter skriva, sjunga och spela. Kanske skriver han nu tillsammans med några av de allra största. Han som tyckte sig vara den minste.

Begravningen ägde rum den 19 juni i Pingstkyrkan, Karlskrona. Texten som citeras hämtas ur sången och psalmen Herre till dig får jag komma, med text och musik av Christer Hultgren 1973.

Ulf Sundkvist,

pastor i Pingst Umeå (Pastor i Pingstkyrkan Karlskrona 2003-2017)