Till minne av Ingrid Nordlund, Vetlanda

Inför påsken i år hade Ingrid Nordlund planerat en fest med tolv familjemedlemmar i villan i Vetlanda. Ett barnbarn hade nyligen tagit examen i sitt hemland USA och snabbt hittat både arbete och lägenhet i Malmö, så nu hade han kommit mycket närmare Vetlanda – det kändes bra. Alla skulle hjälpas åt med maten, och på det viset skulle hon orka. Det gjorde hon, och lite senare gick en sexåring i familjen med på att förlägga sitt kalas hemma hos henne så att hon skulle kunna vara med.

Sedan blev hon allt svagare, och till sin egen födelsedag hann hon inte. Men de nästan 93 åren hade varit fyllda, bland annat med 47 år som kyrkvärd i Vetlanda kyrka. Ingrid växte upp i Ökna nära Vetlanda och hamnade tidigt i söndagsskolan med sina storasystrar och i kyrkan med hela familjen. Pappa sjöng kanske lite för starkt, tyckte hon – men fint var det. Som ung lärare kom hon till Nässjö och hjälpte till med att bygga upp en ny församlingsgemenskap där genom att ta med frivilliga skolbarn som sjöng i gudstjänsterna i en gymnastiksal. Så småningom byggdes Fredriksdals kyrka.

När hennes man Bernt Nordlund tog över fotoateljén i Vetlanda blev hennes gamla skolstad hennes nya hem, och hon var inte “bara” söndagsskolemamma så länge utan blev söndagsskollärare i en av de tre klasserna. Sedan hade hon ideella uppdrag i många år – utöver kyrkokören var hon med i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, och hon arbetade också på stiftsnivå. I april i år ställde hon upp på en intervju för pastoratstidningen Vetekornet och började med att berätta om sitt uppdrag som kyrkvärd vid Vetlanda församlings dop: “Det är något speciellt att få vara med och säga till ett litet barn: du är upptagen i Guds familj. Det är det finaste. Att läsa bibeltexten, att hälsa välkommen … Jag tycker att dopritualen är så fin rakt igenom.”

Ingrid Nordlund var den första kvinnliga ordföranden i Vetlanda kyrkoråd, och i intervjun betonade hon att musiken och kyrkan hörde så nära samman för henne men sa också att hon alltid hade påmint om diakonin: “Det är så viktigt att man ser människorna!”

Anna Braw