Till minne av Kenneth Claesson

En mycket kär vän och betydande lingvist, Kenneth Claesson, har lämnat oss för en tillvaro utan smärta och sjukdom. Han föddes i Bredaryd, Småland och flyttade med familjen till Adelöv 1956 och där kom jag så småningom att lära känna honom.

I Adelöv träffade han också sin blivande hustru Gunvor, som hela livet igenom blev ett nödvändigt stöd för Kenneth. Tillsammans reste de som missionärer till Bolivia för att arbeta på Svenska skolan. Där fick vi anledning att som före detta Adelövsbor umgås och dela intressen. Ett sådant, som både Kenneth och jag hade, var fascinationen för ord och språk.

När jag 1976 påbörjade ett arbete med ‘weenhayek-språket i Villa Montes i södra Bolivia var det därför naturligt att diskutera med Kenneth i Cochabamba. Han visade stort intresse. Med tiden insåg jag att språkarbetet behövde förstärkning och vände mig då till Kenneth för att få med honom i arbetet. Jag insåg redan då att han skulle vara en stor tillgång.

Kenneth var till en början mycket avvaktande. ”Vår uppgift är på Svenska skolan” sa han. Men hans ärlighet tvingade honom så småningom att berätta att han skrivit en uppsats just om att få sitta med indianerna i deras hyddor och lära sig deras språk. Och i och med en språkkonsultation hos Wycliffe-lingvisterna i norra Bolivia 1978, som han följde med på, så drogs han in och var snart fast. Under sin hemmavistelse i Sverige började han läsa lingvistik på Stockholms universitet för att, på sitt vanliga noggranna sätt, förbereda sig så väl som möjligt. Han blev på kort tid antagen till forskarutbildningen under en entusiastisk professor.

År 1981 reste han och Gunvor ut till Villa Montes för att i princip ta över språkarbetet. Kenneth ägnade sig åt språkanalys och Gunvor åt att förbereda en övergång till tvåspråkig undervisning i grundskolan. Här kom Kenneths noggrannhet och envishet väl till pass. Han formerade en referensgrupp av ‘weenhayek-indianer och tillsammans fick de fart på översättningsarbetet. Tillsammans med dessa indianer producerade han redan 1992 delar av NT, ett helt Nya testamente på ‘weenhayek-språket som invigdes 2002, och en omfattande ordbok ‘weenhayek-spanska (”Notas sobre el vocabulario ‘weenhayek”) 2008. Ordboken hade jag själv mycket nytta av i min senare forskning. Parallellt arbetade han på en grammatik för ‘weenhayekspråket, ett arbete som han fortsatte fram tills krafterna svek honom helt. Han var en utmärkt lingvist, noggrann, stringent och akademiskt välorienterad. Som lingvist saknar vi honom mycket, som vän och samtalspartner ännu mera.

Jan-Åke Alvarsson