Till minne av Stig Zetterström

En gudabenådad musiker och sångare har lämnat jordelivet. Stig Zetterström föddes 1935 och redan som sexåring började han att spela piano. Hans mor märkte tidigt hans begåvning och blev drivande när det gällde spelläxan. Att öva läxan tio gånger varje dag innan han fick gå ut och leka. Längre fram tillkom orgeln. Och i tonåren spelade han i Pingstkyrkans ungdomsverksamhet. Efter studenten kom han in på Folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping. Efter två år var han klar även med kantorsexamen 1956. Vid sidan av olika ämnen och platser inom skolans värld ägnade han musicerandet mycket tid.

Hans begåvning som ackompanjatör nådde dåtidens storsångare i kyrkor och kapell. Så följde han kyrkosångare som Einar Ekberg, Göran Stenlund, Carl-Erik Olivebring, Jan Sparring och Einar Waermö på deras turnéer från Skåne till Norrbotten. Stig kunde skämtsamt med sanning säga: ”Jag har varit i alla Sveriges större städer och orter.”

Stig var i sanning en ”bokmal”. Dottern Tabita säger om sin far ”han hade böcker i hyllor från golv till tak”. All typ av litteratur – utom deckare. När han läste poesi som grep honom komponerade han genast en melodi, som han spelade och sjöng. Vid ett sådant tillfälle hittade han en dikt skriven av biskop Martin Lönnebo, år 1993. ”Som gränslösa vidder i kärlekens djup, som visdoms höjder och helighets ljus är lyckan, är glädjen hos Herren” Vid audiens i Stiftgården i Linköping kunde Stig sjunga och lämna ett melodiförslag till poeten. (Psalmer och Sånger nr 838:vers 1. Musik: S-E Bäck 1985.) Det kunde ha varit Stig Zetterström musik.

Guds speleman förblev han så länge hans fylliga basstämma och lekande fingrar som flög över hela tangentbordet fanns kvar. Med tacksamhet bevarar vi minnet av hans humor, hans sångröst och hans konstnärskap vid piano och orgel och delar sorgen och saknaden med de anhöriga.

Vännen Bertil Norresjö