Familj
Broderskapare med rötterna i frikyrkan
Kyrkan och politiken. Det har varit en stor del av Ingvar Paulssons liv. Nu tar han det lite lugnare.– Jag är och förblir en folkrörelsemänniska med rötterna i frikyrkan och arbetarrörelsen, säger Södertälje-sonen om sig själv.
När Ingvar beskriver hur hans liv ser ut i dag låter det hur lugnt som helst. Tillsammans med hustrun Karin har han en skön pensionärstillvaro.
Radhuset där familjen bodde under många år lämnade de redan för tjugo år sedan när sönerna började flytta ut. Nu lever de ett bra liv i lägenheten i centrala Södertälje.
– Jag förstår inte de som påstår att pensionärer har så mycket att göra, säger Ingvar som med ålderns rätt tar god tid på sig för sånt som förut klarades av i en hast.
Ingvar har under sitt långa liv haft åtskilliga uppdrag både yrkesmässigt och av ideell karaktär. Framför allt på lokal- och riksnivå.
Två organisationer har en särskild plats i hans hjärta, där har hans engagemang varit som starkast.
Broderskap, de kristna socialdemokraterna, numera Tro och solidaritet. Och Svenska baptistsamfundet, som sedan några år är en del av Equmeniakyrkan.
Vad har varit roligast av allt du gjort?
– Yrkesmässigt är det ingen tvekan om att mina femton år som ombudsman i Broderskapsrörelsen var de absolut lyckligaste, säger han utan att tveka.
– Då fick jag kombinera mitt politiska intresse med min kristna övertygelse där demokrati-, solidaritets- och människorätts-frågor alltid varit centrala, förklarar han.
Att glöden fortfarande sitter i märks tydligt. Det räcker att nämna integration och undra hur kyrkorna kan bidra, så är han igång.
– Den gemenskap som församlingarna i Södertälje erbjuder är oerhört värdefull. Den lindrar ensamhet och gör samhället lite mänskligare.
– Det är otroligt många gudstjänster som firas på söndagar i de olika kyrkorna. Där ligger Jönköping i lä! tycker Ingvar som bott i Södertälje hela sitt liv.
Han ser problem med att många nyanlända koncentreras till vissa städer eller områden. Det underlättar inte deras möjligheter att integreras i det svenska samhället.
– Det måste till en solidaritet mellan kommuner för att klara flyktingströmmen framöver, säger han och gör ingen hemlighet av att han vill se en tvingande lagstiftning.
Ingvar tycker att det församlingarna i Södertälje gör för nyanlända är bra. Men en sak vill han ändra på.
– Kanske skulle vi predika mer i våra kyrkor om människovärdet. Inte partipolitiskt utan det Bibeln säger: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.”
Kan du tänka dig att hålla en sån predikan själv?
– Det är många år sen jag predikade, så det får nog bli nån annan. Numera räcker det för mig att vara kyrkvärd. Att hälsa folk välkomna till kyrkan är också viktigt.
Utöver sitt församlingsengagemang har han bara ett uppdrag kvar, det som borgerlig begravningsförrättare.
– Jag leder begravningsakten, alltså det en pastor eller präst gör vid begravningar i kyrkan. Jag vill göra en insats så länge jag orkar.
Ytterligare färdighet Ingvar besitter, och som han fortfarande ägnar sig åt lite nu och då även om synen börjar bli sämre, handlar om att kunna hantera nål och tråd.
– När hustrun tittar på sporten på tv brukar jag brodera. Det är väldigt avkopplande och något jag verkligen rekommenderar.
Thomas Manfredh är reporter på Dagen.
