Därför konverterade Ulf Ekman till Katolska kyrkan

Det är ett och ett halvt år sedan pastorsparet Ulf och Birgitta Ekman skakade om kristenheten i Sverige genom att lämna Livets ord och konvertera till katoliker. Då, i mars 2014, mötte jag Ulf Ekman i SVT-huset i Stockholm för en intervju, dagen efter att han offentliggjort beslutet i församlingen. Han frågades även ut i SVT:s morgonsoffa om saken inför hela svenska folket.

Det följde några turbulenta veckor med mycket skriverier och starka känslor i kristenheten.

Nu möts vi hemma i paret Ekmans villa i Storvreta, strax norr om Uppsala. Chocktillståndet har släppt hos omgivningen, även om frågor finns kvar. Ulf och Birgitta lever nu med tillhörighet i S:t Lars katolska församling i Uppsala, och reser i katolska sammanhang internationellt för att predika eller ge sitt vittnesbörd. Senaste året har de varit i Israel, England (tre gånger), Kazakstan, Polen (två gånger), USA och Rom, berättar de.

– Ja, vi har haft mycket mer att göra än vi hade trott, säger Ulf Ekman, som liksom hustrun numera formellt är pensionär.

Ulf och Birgitta Ekman menar sig ha en god vänskaplig relation till de flesta i Livets ord, trots att församlingen deklarerat tydligt att den är fortsatt evangelisk-karismatisk och inte ställer upp bakom de "katolska dogmerna". Ulf pratade senast dagen före intervjun med tre av sina tidigare medlemmar i mataffären, berättar han. Men senaste gången paret var hos Livets ord på en gudstjänst var i somras, då under Europakonferensen.

Han värjer sig samtidigt för att närmare kommentera den turbulens kring pensionsavtal och en otrohetsaffär i pastorskåren som följt efter att de lämnat församlingen, med mer än att "Livets ord har hanterat det väldigt föredömligt".

De stöter ändå på kristna som fortfarande är frågande eller upprörda över deras konvertering. Det är bland annat för att bemöta detta som de har skrivit boken ”Den stora upptäckten” som ges ut på bokförlaget Catholica. Där berättar de om den resa som pågått i cirka 15 år innan beslutet att konvertera togs. Det som började med nyfikenhet, och blev ett försök att bygga broar och bredda, övergick slutligen till en existentiell sanningsfråga, förklarar de.

Avgörande var åren de bodde i Jerusalem 2002–2005. Där kom de i nära kontakt med de historiska kyrkorna, och fick tid att reflektera. Många resor i Livets ords missionsarbete förde dem också i kontakt med katoliker på olika håll i världen.

Det som provocerar frikyrkliga i Sverige allra mest är Katolska kyrkans syn på Jesu mor, Maria, och helgonen. Birgitta Ekman har trots detta valt jungfru Maria som sitt eget skyddshelgon i samband med att hon blev katolik. Hon har också lagt till Marias namn vid sidan av Birgitta i församlingens kyrkbok.

Detta skriver Birgitta Ekman inte om i den nya boken, men där finns en återkommande argumentation kring vikten av att "ära och vörda" Maria för hennes samarbete med Gud. Det "påverkar tron negativt" om Maria inte äras, sägs det. Birgitta Ekman är vidare tydlig med att hon inte ber till Maria som till Gud eller Jesus – något många frikyrkliga missuppfattat – men säger däremot att man kan be Maria och helgonen om deras förböner. Hon skriver i boken om "tilltal" från Maria.

Vidare berättar hon om flera "uppenbarelseplatser" där människor sett syner av Maria, på olika håll i världen, som hon och Ulf har besökt, och där det inte sällan sker gudomliga mirakler.

– Jag har varit lika störd av Maria som vilken ”missionare” eller pingstvän som helst. Därför har det känts viktigt att gå på djupet med detta. Jag behövde hålla på en stund innan jag kom till ro, berättar hon.

I boken finns också en argumentation för hur Maria gjorts syndfri, genom benådning redan vid tillblivelsen, en lära som evangeliskt kristna inte finner stöd för i Bibeln.

Maken Ulf Ekman säger att utan Maria förstår vi inte inkarnationen (att Gud blev människa) och därmed inte försoningen, och till slut inte heller frälsningen.

Ulf Ekman har valt tidigare påven Johannes Paulus II som sitt skyddshelgon. Framför allt ser han honom som ett föredöme, inte minst i fråga om hans insatser i Östeuropa, mot kommunismen, där också Livets ord har ett stort arbete.

Han framhåller att det påvliga ”läroämbetet” är något som väckelserörelserna skulle behöva när synen på Bibeln, lära, liv, etik och moral förändras teologiskt.

I den nya boken är paret Ekman noga med att tala gott om Livets ord och att man ser människor i andra kyrkor som kristna. Men samtidigt finns i sak en stark kritik mot hela protestantismen, inklusive väckelserörelserna och Livets ord, där de också lägger in självkritik.

– Vi har en protestantisk utveckling där gudstjänstformen mer liknar allsång på Skansen än tempeltjänsten. Vi tappar allvaret och djupet av att vi är Guds folk ibland. Vi är splittrade, som Israel och Juda i Gamla testamentet. Därför väller sekulariseringen in över oss, säger Ulf Ekman.

Han talar om ”söndring”, ”högmod”, ”själviskhet”, ”djupa skiljelinjer” och ”obibliskhet” i frikyrkligheten. Och beskriver samtidigt Katolska kyrkan som Kyrkan med stor ”K”, där ”fullheten” av sanningen finns.

– Upprättandet av Kristi kropp, förenandet av oss, tror jag är nästa steg i Andens väckelsevind.

Har inte Katolska kyrkan något att lära av frikyrkan?

– Absolut. Det hör vi mycket om i Polen exempelvis. Lovsång, evangelisation, personligt själavinnande och frimodig tro, säger Birgitta Ekman.

Ulf Ekman lägger till trosundervisningen och det personligt kristna livet. Han betonar samtidigt – som den katolik han numera är – att ingen annan kyrka på jorden gör samma anspråk på kontinuiteten tillbaka, och om att ha fått trosarvet överlämnat åt sig för att bevaras och beskyddas genom tiderna. Vidare säger han att ingen annan kyrka än den katolska har klarat att stå i detta under 2 000 år.

– Väckelsekristendomen är en gåva, men behöver en fastare ram för att överleva och inte förspillas efter en generation.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.