Krönikor

Elisabeth Sandlund: Bengt Wadensjö - En biskop som hamnade snett

Svenska kyrkans Bengt Wadensjö beklagar inte utvecklingen utan hävdar att reinkarnationstanken och annat nyandligt tankegods bör bejakas.

Porträttfoto av Elisabeth Sandlund.
Elisabeth Sandlund
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Observera att den här artikeln publicerades 2015.

Ibland är det extra intressant att få båda de två stora stockholmska morgontidningarna i brevlådan (och i surfplattan). Så var det på julafton. Hos både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är debattsidorna prestigeladdade. Det är inte vad som helst – och inte vem som helst – som publiceras där, inte vanliga vardagar och inte speciella dagar som julafton.

På DN Debatt återfinns en välformulerad artikel av ett antal kyrkoledare och andra företrädare inom Sveriges kristna råd som med utgångspunkt i det kristna budskapet tydligt och övertygande argumenterar för en generös flyktingpolitik, i samma anda som den som genomsyrade Dagen fredagen före jul.

SvD Debatt å sin sida släpper fram biskop emeritus Bengt Wadensjö. Beträffande hans formuleringskonst finns inget att invända men hans argumentation fick mig – och sannolikt många andra, inte minst inom Svenska kyrkan – att sätta lussebullen i halsen. Mer än en tredjedel av svenska folket och två tredjedelar av landets ungdomar tror på reinkarnationen, hävdar han, och hänvisar till enkäter gjorda på uppdrag av Centrum för samtidsanalys, till vilket biskopen är en av initiativtagarna och tillika dess direktor.

Det är möjligt att det stämmer, att tron på att själen efter döden återföds i en ny kropp har angripit Sverige likt en epidemi av digerdödsmått. I så fall är det alldeles förfärligt. Och ett kvitto på att svensk kristenhet i allmänhet och Svenska kyrkan, med fortfarande två tredjedelar av befolkningen som medlemmar, har misslyckat med sin grundläggande uppgift – att sprida evangelium, att göra människor till Jesu efterföljare.

Men det som är ännu mer förfärligt är att biskopen tycker att detta är fullständigt i sin ordning. Han beklagar inte utvecklingen utan bejakar den. Han pekar inte på de utmaningar som hans samfund står inför för att vrida klockan rätt igen utan hävdar att reinkarnationstanken och annat nyandligt tankegods som följer med på köpet bör bejakas. Han går så långt att han med en halsbrytande exegetisk manöver påstår att Jesus själv gjorde tummen upp för själens återfödande. Säger han inte till lärjungarna att Elia är återfödd i Johannes gestalt? Och nog är det väl så att han samtycker till uppfattningen att den blindfödde mannen i Johannes­evangeliet kan ha syndat i ett tidigare liv när han inte uttryckligen säger emot?

Wadensjö har fått gott svar på tal i måndagens SvD av Linköpingsbiskopen Martin Modéus. Han talar om ett "övergrepp" på bibeltexterna. Jag, som inte är lika fin i kanten, skulle uttrycka det som att det handlar om att läsa Bibeln på samma vis som en viss potentat med horn och svans. Det som är allvarligt är om folk i allmänhet får för sig att på den här punkten kan man tydligen tycka både si och så, även om man är biskop. Det stämmer inte. Modéus har rätt. Wadensjö har fel.

Powered by Labrador CMS