Nyheter
Facken: Personalen i Visby domkyrkoförsamling mår dåligt
Personal har ont i magen, gråter och vågar inte föra fram kritik – det är bilden som målas upp av Visby domkyrkoförsamling när Dagen talar med fackombuden.
Situationen för dem som arbetar i Visby domkyrkoförsamling verkar minst sagt svajig. Många mår dåligt av olika anledningar, men få vågar träda fram och stå för det de upplever. Då blir det också svårt för fackombudsmännen att göra något för att förbättra situationen.
Kent Österdahl är kretsordförande för KyrkA dit bland annat flera präster är knutna. Enligt honom är det en korrekt bild som målats upp i Dagens granskning av domkyrkoförsamlingen.
– Min upplevelse är att den tyvärr stämmer alltför väl med verkligheten, säger han.
– Men allt var inte heller frid och fröjd innan Mats Hermansson kom. Problem med rädsla bland personalen har funnits betydligt längre, någon har sagt att det sitter i väggarna, men så enkelt är det förstås inte.
Stor personalomsättning
En faktor som Kent Österdahl tycker är anmärkningsvärd är den stora personalomsättningen som pågått sedan Hermansson tillsattes som domprost.
– Det är naturligt att vilja omge sig med folk man själv har fått vara med och välja, men av de präster och diakoner som då arbetade i församlingen finns ingen kvar idag. Det kan man höja på ett ögonbryn åt.
Vad kan ni som fackombud göra åt situationen?
– Det finns inget självklart svar på vad man kan göra, då hoppas jag att vi redan hade gjort det.
En likartad bild ges av Weronica Holmqvist Barckman på fackorganisationen Vision. Hon berättar om sjuktal som tilltagit efter den föreslagna omorganisationen, om personal som gråter och som mår dåligt över att gå till jobbet. Men även hon nämner bakbundenheten om ingen vågar träda fram.
– Man vill ju ta tag i situationen, men då behöver vi någon att företräda och det vågar man inte. I stället säger man att ”Jag kanske kan stå ut ändå”. Det är tungt. Vi som fackombud kan bara sitta och lyssna.
Omorganisation blev droppen
Situationen verkar ha varit dålig ett bra tag, men det var förslaget om omorganisationen som fick bägaren att rinna över för många, menar Weronica Holmqvist Barckman.
– Efter det kan man se att sjuktalet ökat.
Vad kunde ha gjorts annorlunda för att undvika detta?
– Man kunde till exempel ha samlat all personal till en gemensam informationsträff där man berättade att nedskärningar behövde göras och att man gärna mottog förslag på hur man bäst går tillväga. I detta fall har vi fackliga företrädare också genom hela processen begärt information som ska hjälpa oss att förstå hur arbetsgivaren har tänkt. Men detta har man inte lämnat till oss, därför är alla förhandlingar avslutade i oenighet.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
