Nyheter
Färgstark bönenatt på Stockholm Waterfront
För en kväll förvandlade en för många okänd frikyrka kongresscentret Stockholm Waterfront till en plats fylld av bönebrus och lovsång.
Stort bildspel: Se alla bilderna från "Festival of Life på Stockholm Waterfront
Beskedet att migrantkyrkan The Redeemed Christian church of God hyrt en av Stockholms större kongresslokaler för en endagskonferens fick mer än en att höja på ögonbrynen. Vad blir det av detta?
I fredags kväll, den 15 april, var det dags för ”Festival of Life” och nu vet vi svaret: arrangemanget blev en publikmagnet som kännetecknades av ett livligt engagemang från såväl medverkande som åhörare. Man hade kunnat vänta sig att entusiasmen skulle mattas allt eftersom timmarna gick, men så icke.
Från det första segervissa halleluja-ropet strax före sju och ända fram till eftermötet till slut lägger sig känns intensiteten i bänkarna. Klockan visar då kvart över ett och utanför den stora kongresshallen som rymmer 3 000 sittplatser trampar städarna otåligt för att få göra sitt jobb så att de kan få gå hem någon gång.
Välfylld lokal
Fullsatt? Nej, men välfyllt. Jag uppskattar det till minst 2 500 personer och den här gången får jag och fotografkollegan Natanael känna på hur det är att vara i minoritet. Fördelningen av svarta och vita i konferensen är uppskattningsvis 90/10.
Det är nyttigt på många sätt att få ta in en annan möteskultur. Särskilt starkt intryck gör det väldiga engagemanget för Sverige och vårt lands andliga väl. Att förlägga ”Festival of Life” på en central plats i den svenska huvudstaden är ett högst strategiskt beslut.
– Turnén går runt hela världen och när vi kommer till Sverige vill vi be för nationen. För ledare, för myndigheter och freden i landet, berättade Shola Ajani, regionadministratör inom The Redeemed Christian church of God när Dagen i februari skrev om att konferensen var på gång.
Inga ängsliga böner
Det löftet lever storsamlingen upp till med besked. Område efter område betas av i bön under kvällen. Och det är inga ängsliga böner.
– Vi ska bli världsförändrare, utropar en av kvällens många pastorer som intar talarstolen.
Och så ber alla. För unga människor som sitter fast i droger och annan ondska. Mot våldet som breder ut sig. För politiker och andra makthavare. För försoning i familjer och ny glöd i församlingar. Om befrielse för förföljda kristna. Om omedelbart stopp för terrorister och deras planer – i Jesu namn!
Enorm respons
Från där vi befinner oss mitt i publikhavet känns det som att någon startat en gigantisk, outtröttlig bönemaskin, inte något mekaniskt, utan en jättelik levande organism som ivrigt suger åt sig böneämnena och processar vart och ett med samma inlevelse. Ett par minuter ägnas åt varje böneämne. Vi manas att stå upp när vi ber. Däremellan får vi sitta. Det känns genomtänkt i all sin ymnighet.
Responsen är enorm. Överallt sträckta händer. Vinkande händer. Mitt i allt blir jag varse att det finns något som heter ”shout-praise”, och människor är inte sena att lyda uppmaningen.
– Yeaaaaaaah!
Och därpå dånande applåder.
Att göra en high five till Guds ära går också alldeles utmärkt. Efter några timmar i det här internationellt präglade sällskapet börjar man onekligen känna sig lite mer lössläppt.
Samuel Ljungblahd deltar
När jättekören där framme drar igång lovsången uppstår ett sådant glädjetryck att det är omöjligt att värja sig.
Forever God is faithful,
forever God is strong,
forever God is with us,
forever
Lite senare kommer Samuel Ljungblahd in och kör fyra sånger. Han introduceras som Sveriges störste gospelsångare och i det här sällskapet stortrivs han. Publiken dansar med av pur glädje.
Tolkas till svenska
I princip allt är på engelska denna kväll. De olika predikanterna tolkas till svenska, Pelle Hörnmark från svenska pingströrelsen tolkas till engelska när han lägger ut texten utifrån berättelsen om Mose och den brinnande busken. Men allra först riktar han sig till arrangörerna och mötesdeltagarna:
– Vi är tacksamma att ni är här i Stockholm och ber!
Det Pelle Hörnmark och vi andra får se denna kväll är inget annat än mission i retur och det värmer så klart ett missionärshjärta. Själv har han arbetat flera år i Etiopien.
Kyrkohistorien dramatiserad
När klockan passerat nio sker ytterligare ett kast i programmet. I ett drama med enkel scenografi presenteras olika betydande gestalter ur den kristna historien. Skådespelet börjar med Martin Luther och slutar med – trumvirvel – Enoch Adeboye, ledaren för den världsvida del av pingströrelsen som kallar sig The Redeemed Christian church of God. Kyrkan uppger att den finns på 160 platser i världen och på 24 ställen bara i Sverige.
1981 blev Enoch Adeboye dess ledare och 2008 utsågs han av den amerikanska tidningen Newsweek till en av de 50 mest inflytelserika människorna – på jorden. Enoch Adeboye, eller Daddy G.C. som han också kallas internt, är kvällens huvudtalare, men det dröjer ända till halv elva innan han intar pulpeten som en medarbetare påpassligt torkat av dessförinnan. En tjock, vit matta har också lagts ut där pastorn ska stå.
74-åringen utstrålar onekligen pondus i sin blå, kritstrecksrandiga kostym som för dagen matchats med en överraskande färgglad slips prydd med stora noter. Busigt!
Hela Stockholm Waterfront på knä
När pastor Adeboye inledningsvis går ner på knä i bön faller i stort sett hela Stockholm Waterfront på knä. En syn som nog aldrig tidigare skådats.
Nyckelordet för hans predikan är ”latter rain” – tolken översätter det ”höstregn” – och han utgår från profeten Elisas liv i Gamla testamentet. Punkt för punkt förklarar pastorn hur inget kan stå emot Andens kraft, här symboliserad av höstregnet. Det är en trosviss förkunnelse där var och en av de sju punkterna avslutas med intensiv gemensam bön. Alla sju handlar om att det omöjliga oavsett omständigheterna faktiskt är möjligt. Med Guds hjälp.
Klockan har passerat midnatt när pastor Adeboye går in för landning och inbjuder till frälsning. Ni som inte var där frestas säkert att tro att de flesta gått hem vid det här laget, men så inte. Små barn ses ligga sovande över stolsraderna men Stockholm Waterfront är fortfarande välfyllt och medan pastorn långsamt – det tar ett par minuter – räknar till tio strömmar människor fram för att lämna sina liv till Jesus. Det måste vara bortåt 200, tänker jag förvånat. På tio är det slutvädjat.
När frälsningsbönerna klingat av får var och en fylla i namn, adress och eventuella böneämne på en lapp. Under tiden slussas människor fram till mikrofonen där de lämnar sina vittnesbörd om alltifrån fysiska helanden till gudomliga ingripande med visum och arbetstillstånd i till synes omöjliga situationer.
"Har de redan fått bönesvar?"
Kvart över ett är det definitivt amen för ”Festival of Life”.
Utanför Stockholm Waterfront väntar flera inhyrda bussar på besökarna. Själv får jag tag i en av de många taxibilar som dominerar trafiken så här dags på dygnet. Klockan har hunnit passera halv två. Jag frågar chauffören hur läget är.
– Alltså, det har känts ovanligt lugnt på stan i kväll, säger han.
En tanke slår mig: ”Va? Har de redan fått bönesvar?”
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
