Frågorna måste tas på stort allvar

Med kristna sammanhang är det som med Caesars hustru – de får inte ens misstänkas för att inte allt som sker tål att dras fram i dagsljuset. Om misstankar om att inte allt står rätt till ändå uppstår leder det till spekulationer och intern oro. Mot sådant finns endast ett motmedel - tydlig och uttömmande information. Och den medicinen måste sättas in snabbt om den ska ha effekt. För varje timme som går ökar risken för att kroppen tar livshotande skada.

Av allt att döma skakas Livets ord i Uppsala just nu av något som kan leda till den värsta krisen i församlingens drygt trettioåriga historia.

Beskedet i våras från grundaren Ulf Ekman att han och hans hustru Birgitta beslutat konvertera till katolicismen var en chock för de allra flesta. När den klingat av väcks de frågor om ekonomiska förhållandena som redan tidigare ställts i det fördolda till liv, denna gång i offentlighetens obarmhärtiga ljus.

De svar som församlingsledningen gett har varit allt annat än tydliga och uttömmande. Att på ett internt församlingsmöte bekräfta existensen av förmånliga pensionsavtal utan att i samma andetag meddela att paret Ekman redan i våras sagt ifrån sig rätten att dra nytta av dem är obegripligt. Ingen kan ha blivit förvånad över att uppgifterna därefter läcker ut till medierna. Och att inte när först UNT och sedan Dagen tar kontakt omedelbart säga hela sanningen är inget annat än en informationsmässig härdsmälta.

Tills klara bevis presenteras kommer misstanken om att det handlar om en efterhandskonstruktion – ett vackrare ord för osanning – att hänga kvar. Att yttre betraktare reser frågetecken är en sak. Betydligt värre är om medlemmarna själva känner minsta tvivel om vad som hänt och om hur framtiden ser ut.

Livets ord har gjort en resa under sina tre decennier. Sektstämpeln från de tidiga åren har suddats ut, kritiken från – och mot – andra kristna sammanhang bleknat bort. Till och med misstänksamheten från sekulariserade kretsar har avtagit. Församlingen har välkomnats i de kristna finrummen. Allt det som har byggts upp kan raseras om medlemmarnas förtroende naggas i kanten så mycket att det påverkar deras offervilja.

Alldeles oavsett paret Ekmans agerande är de pensionsavtal vars existens har bekräftats uppseendeväckande. Det hade de varit i ett kommersiellt företag och det är de än mer i ett kristet sammanhang, inte minst därför att det är styrelsens medlemmar som själv beviljat sig förmånerna.

Att bedriva verksamhet i stiftelseform kan ha sina fördelar, men om inte demokratiska kontrollmekanismer byggs in har man bäddat för bekymmer. På den punkten bör Livets ords ledning våga tänka radikalt nytt.

Vilken är Dagens roll? Ja, inte är det att gnugga händerna i belåtenhet över att ett viktigt kristet sammanhang har fått bekymmer eller att falla tillbaka i en onyanserad kritik av Trosrörelsen som sådan.

Vårt publicistiska ansvar är att så långt möjligt klargöra och analysera vad som hittills hänt och vad som sker nu, att ge utrymme för den oro som församlingsmedlemmar känner men också för de svar som ledningen är villig att ge. Det är vår enda ambition.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.