Krönikor
Frida Park: All tro är inte extremism
Artiklarna om SSU påvisar tröttsam okunskap om religion.

Ska då alla troende per automatik diskvalificeras för demokratiska uppdrag?
Frida Park
Expressen har i dagarna kommit med ett mycket uppmärksammat avslöjande om att SSU i Skåne skakas i sin (värde-) grund efter att många muslimer värvats och "tagit över" bland annat Malmö-avdelningen. Det talas om antisemitism, homofobi och islamism.
Skulle rapporterna visa sig stämma är det synnerligen allvarligt om partier inte bättre klarar av att hålla nolltolleransen mot extremism.
Det är i och för sig inget nytt. Flera partier, i synnerhet sådana som utifrån en naiv identitetspolitisk strävan aktivt sökt värva medlemmar och öka sitt väljarstöd bland invandrargrupper, har visat sig ha bekymmer med medlemmar som drivit en annan agenda än partiprogrammets.
Även om Expressens granskning av SSU är välkommen blottar den samtidigt en tröttsam journalistisk okunskap om religion. Ett av citaten som utpekas som fundamentalistiskt: "Islam är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem”, är snarare religiöst allmängods, som DN:s Erik Helmerson konstaterat. För en kristen skulle det ju inte alls vara konstigt att sjunga med i sången "Jesus han är svaret för vår värld i dag".
Det må låta kontroversiellt för svensken som tror att en religiös tro är något man kan hänga av sig som en söndagskostym i garderoben efter kyrkan. Riktigt så fungerar ju inte tro även om Sverige under årtionden gjort allt för att privatisera tron ända till osynlighet.
Det farliga med Expressens resonemang är om en religiös tro i sig skulle diskvalificera människor från att engagera sig och vilja påverka ett partis politik. Då är vi och naggar religionsfriheten i kanten. Ska då alla troende, även kristna, per automatik diskvalificeras för demokratiska uppdrag?
Då utgår man ifrån att religion alltid skulle vara något negativt, bakåtsträvande och osunt. Men faktum är att religiösa minoriteter, frikyrkan, formade demokratin i Sverige.
Religion kan visserligen orsaka problem, men vi får inte stänga ute all religion för att bli av med avarterna. Och ett varningens ord: Vill man vara riktigt säker på att islam ska utvecklas i antidemokratisk riktning, ska man brännmärka alla troende som vill ge ett politiskt bidrag.
Det är därför urskillning är så viktig. Men för detta krävs det kunskap. Kunskap som nästan gått förlorad i det som kallats för ett av världens mest sekulariserade länder. Och det är därför så många har svårt att hantera tro som syns i offentligheten. Men landskapet är förändrat. Nu lever vi i det postsekulära samhället.
Samhället, inte minst medier och partierna, måste lära sig hantera frågorna som uppstår när människor inte längre gömmer sin tro under skäppan. Endast så kan man dra gränsen kraftfullt mot extremism men välkomma det som är vanlig, hederlig vardagsreligion. Även sådan som fullt ut tror att Jesus är svaret.