Ingmar Johánsson och Per Harling om psalmernas hemlighet

Titellåten på Ingmar Johánssons nya album klingar bekant. Redan 1999 skrev han "Där får jag andas ut" tillsammans med Tomas Andersson Wij, men först nu har han gjort en egen inspelning av den.

– En väckelsesång, slår Ingmar fast.

Övriga sånger på skivan är tillkomna under hans år som kyrkoherde i S:t Johannes församling i Stockholm.

Per Harling å sin sida deklarerade redan när förra plattan var färdig 2014 att ”detta är min sista skiva”. Orden var dock inte huggna i sten så när Harlings flitiga låtskivarpenna fortsatte att göra tjänst ändrade han sig. 48 mer eller mindre nyskrivna sånger får ju inte bara bli liggande.

– Många behöver höra för att kunna ta till sig, så då kände jag att det får bli en skiva till, berättar Per Harling.

För Ingmar Johánsson var det heller inte självklart att det skulle bli ytterligare ett album.

– Så har det varit efter varje platta jag släppt: Undrar om det blir något mer. Det är inte allom givet att man ska få ge ut musik, konstaterar han.

År 1995 korsades de båda sångförfattarnas vägar. Tillsammans med Börge Ring blev de utmanade att spela in ett album med egenskrivna sånger. Albumet fick namnet "Anima" efter en låt som Ingmar Johánsson och Olle Carlsson gjort tillsammans. Per och Ingmar minns inspelningen som ett väldigt annorlunda projekt.

Många gemensamma beröringspunkter till trots så har deras vägar annars inte korsats särskilt ofta genom åren. Men som präst stöter man på sångförfattares namn i psalmboken stup i kvarten.

– Otaliga är de psalmer jag har valt som du har skrivit, bekräftar Ingmar för Per.

Inte undra på. Det finns 23 stycken Harlinghymner att välja bland i Svenska kyrkans psalmbok. Ingmar har fått med tre. Men då ska man komma ihåg att det är just i komponerandet dessa profiler valt helt olika väg.

– De sista 30–40 åren har jag inte skrivit några performance-sånger egentligen, utan jag har medvetet skrivit sånger för att de ska sjungas tillsammans. Allsånger, tillägger Per Harling.

– Bob Dylan brukar ibland tala om singer evangelists. Jag är en slags singer evangelist. Jag missionerar med mina låtar. Det är ett starkt uttryck hos mig, förklarar Ingmar Johánsson.

– Det är inte för inte som jag skriver mer som frikyrkans sånger och psalmer och det musikaliska landskap som jag växte upp med. Det släktskapet tror jag har funnits i mig hela tiden. Jag skriver låtar helt enkelt.

För Per Harling handlar det i huvudsak om psalmer. Nya albumet heter "Psalmvaro" och genom åren har han skrivit drygt 900 sånger.

– Det är väldigt mycket, utropar Ingmar spontant.

– Inte jämfört med Tore Skogman, duckar Per blygsamt. Han fick pris på Skansens scen för 1 360 sånger tror jag att det var.

Vilket osökt för in samtalet på Pers specialämne, hymnologi. Raskt får vi lära oss att Charles Wesley skrev 9 000 psalmer och att den danske prästen Grundtvig är värst i Norden med sina 3 000 psalmer.

– Den som leder i Sverige är Lina Sandell med 2 000.

Samtliga som omnämns skrev texter, inga melodier.

När det gäller sångförfattandet är Per och Ingmar eniga om att det finns en större frihet musikalisk och textmässigt när man skriver låtar att framföra på egen hand, jämfört med sånger avsedda att sjungas tillsammans.

Men vad är en psalm egentligen? Just den frågan dristade sig Per Harling att svara på i ett föredrag han höll i samband med att han på nationaldagen fick ta emot Wallinpriset för sitt mångåriga sångförfattande. Att en psalm kan vara många olika saker är något som utkristalliserar sig i samtalet mellan Ingmar och Per:

Sjungen poesi. Koncentrerad predikan. Bön. Lovsång.

– Du har tre, fyra verser på dig att försöka förklara ett sammanhang eller utlägga ett mysterium, säger Per Harling och berättar att han noggrant studerat vilken poetisk form som gäller för psalmer historiskt.

– Det finns en form som är outstanding och det är bönen. Över 70 procent i 1937 års psalmbok och 65 procent i 1986 års är skrivna i bönens form. Det är en väldigt speciell form som skiljer psalmboken väldigt mycket från andra poetiska böcker som kommer ut.

Typiskt för psalmtexter är att de är skrivna från ett "jag" eller ett "vi" till ett "du".

– ”Jag” är i majoritet. Det har jag också kollat, försäkrar Per.

Och ärligt talat händer det att han låter bli att sjunga med en ”jag-psalm” när han känner att hans jag inte stämmer överens med textens.

På skiva är han än mer försiktig att sjunga, men av helt andra skäl.

– Jag har aldrig gjort soloskivor för jag har fortfarande det där såret från småskolan när fröken vänder sig om och säger: ”Nu får du vara tyst, Per! Du sjunger falskt!”

– Jag kämpar fortfarande med det, men jag är ju inte ensam. Det är ju jättemånga som fått det där såret tidigt i livet. Jag kan sjunga, men jag håller igen, säger Per och skrattar.

På nya "Psalmvaro" är det Elin Jauring som är solist.

– Det är den enklaste, mest avskalade Harlingproduktion som någonsin gjorts. Jag är med i liten kör nånstans. Det är det enda.

Sedan Ingmar slutat sin församlingstjänst har han börjat komma ut mer och framföra sina sånger.

– Jag blir väldigt tagen över att se att jag fortfarande har en publik ute i landet. Och vilken stor tacksamhet det är när man sjunger, både gamla sånger som folk känner till, men även när man introducerar nya sånger, berättar Ingmar.

Men dörren öppnas inte överallt. Ingmar har upplevt att som låtskrivare av sånger med andligt innehåll finns det ett enormt motstånd i Sverige.

– Man har ju en dödskallestämpel, man kommer inte in på radions spellistor. Det är nobben direkt, konstaterar han.

Både Ingmar och Per har predikat åtskilligt i sina dar och jag undrar nyfiket om gåvan att skriva sånger berikat deras talade förkunnelse på något sätt.

Båda är övertygade att så är fallet.

– Jag som har konserterat mycket i mina dar vet ju hur viktigt det är med att skapa närvaro i rummet. Det tror jag har hjälpt mig som predikant, säger Ingmar.

– Jag brukar ofta jobba med hook-lines, låtens titel kanske som återkommer. Man trummar in nån slags löpsedel och det har jag också använt mig av när jag predikar. Det är väldigt roligt att predika när Anden faller på.

Hur tänker då de båda kompositörsessen om återväxten? Finns det några skickliga efterföljare?

Per Harling replikerar direkt.

– Jag sitter i Anders Frostenson-stiftelsens styrelse och vi har tvååriga psalmskrivarskolor där det har kommit fram jättemånga duktiga människor som har en väldigt god förmåga att skriva. Jag ser en god tillväxt men det är på textsidan. På musiksidan vet jag inte lika mycket vad som finns. Du kanske vet, Ingmar?

– Alltså, så fort jag träffar någon som skriver låtar, som har en kristen tro, så brukar jag alltid uppmuntra, berättar Ingmar. ”Akta så att jag inte kastar manteln över dig”, brukar jag säga. För det här med att skriva sånger är ju som ett kall.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.