Livsstil
Kampen mot ondskan inom oss
Synliga fiender finns det gott om i dag. Men är det främst mot dem vi ska kämpa eller kan det finnas en ”Goliat” inom mig själv att övermanna först och främst?
IS, Boko Haram, ebola, naturkatastrofer ... Listan över vår tids "Goliat" kan utan tvekan göras oändligt lång. Det är den stora jätten, fienden som ska besegras med de medel vi har att tillgå. Den släta sten som David plockar upp ur bäckfåran och slungar mot Goliats benhårda panna blir i dagens översättning till eldvapen, beväpnade styrkor och nya effektiva läkemedel.
Men, är det egentligen ovan nämnda fenomen som är våra verkliga fiender?
Paulus skriver ju att det "inte är mot varelser av kött och blod vi har att kämpa". Utan vad är det då? Marta Axner, präst och forskare, har reflekterat en del i ämnet och landar i det faktum att vi helt enkelt inte kan besegra all världens ondska, hur mycket vi än skulle vilja.
– Vi behöver ha ett Jesusperspektiv, säger hon självklart.
– Vi kommer aldrig att kunna bekämpa all den ondska som vi omges av. I stället får vi be om förlåtelse för att vi själva har del i ondskan och lita på att det inte står och faller med mig. Utmaningen för oss är att inse att vi inte kan bekämpa ondskan på egen hand. Det är Jesu död och uppståndelse på korset som gör det.
Ska vi då vara passiva inför det som sker och bara förlita oss på att Jesus sopar banan med fienden? Nej, självklart har vi ett ansvar att göra det som ligger i vår makt för att hindra det ondas framfart, menar Marta Axner. Men det finns en fara i att dela upp världen i ont och gott, som i en saga.
– När vi ser de grymma tv-bilderna på det som händer är det lätt att tänka att det är de människorna som är de onda. Då blir vi i vår tur de självklart goda med rätten på vår sida. Men vi har också del i världens ondska!
Jag börjar tänka på syndabekännelsens ord ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig.”
Så vad kan vi då göra för att åtminstone göra världen till en något bättre plats? Engagera oss tillsammans och ta ansvar både som individer, men också i vår församling och i andra större sammanhang. Men framför allt handlar det om att ha rätt inställning, menar Marta Axner.
– Vi behöver ha perspektivet klart för oss och inte se oss som rakt igenom goda människor. Det verkligt rättfärdiga handlar aldrig om vad jag ska göra utan om vad Jesus har gjort för mig.
– Framför allt kan vi be för dem som utsätts för ondskan på olika sätt. Och minnas att Jesus också står på de förtrycktas sida.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
