Kerstin Dillmar blir ny kaplan på Sigtunastiftelsen

Kerstin Dillmar tillträder den 1 januari 2021. Från början var det tänkt att tillträdet skulle ske i september, men på grund av coronapandemin blir det nu i stället i januari nästa år. Tjänsten som kaplan är på halvtid, och på den andra halvtiden kommer Kerstin Dillmar att jobba i Uppsala domkyrkoförsamling.Tjänsten som kaplan på Sigtunastiftelsen kommer delvis att ha en ny inriktning, berättar Kerstin Dillmar.

– Lars Björklund har tidigare varit engagerad i att ha enskilda samtal. Nu blir tanken att kaplanen ska ha ansvar för retreater och ha en större del i programverksamheten. De enskilda samtalen blir en mindre del, säger hon.

Arrangerar kulturprogram

Retreater har Sigtunastiftelsen haft tidigare, och den satsningen kommer att kvarstå.

– Retreatverksamheten är viktig i den tid vi lever, med allt brus runt omkring. Det blir en plats att hämta andan och reflektera, säger Kerstin Dillmar.

Sigtunastiftelsen har också sedan många år kulturprogram. Kaplanens tjänst hör till den del av stiftelsens verksamhet som handlar om utbildning, forskning och kultur, och därmed kommer kaplanen att vara delaktig i arbetet med de kulturprogrammen. Exakt hur och i vilken omfattning kaplanen blir delaktig i kulturverksamheten är än så länge lite oklart, berättar hon.

"Fantastisk möjlighet"

Ett program hon kommer att vara med och utarbeta är Existentiell litteraturfestival, som sedan tidigare arrangeras av Sigtunastiftelsen och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete, och som förhoppningsvis kommer att hållas igen 2021.

– Där kommer jag att vara med på ett hörn. Det är en fantastisk möjlighet att få finnas med i detta arbete, säger hon.

I den andra delen av sin tjänst kommer Kerstin Dillmar att arbeta just med existentiella frågor i Uppsala domkyrkoförsamling, eftersom hennes tjänst har en inriktning på existentiell fördjupning.

Vad innebär denna fördjupning?

– Det handlar om att värna och utveckla det som handlar om existentiella frågor. Vi kommer till exempel att ha en serie samlingar i domkyrkan som vi kallar ”Livet”, där det erbjuds samtal och reflektion i kyrkorummet, berättar Kerstin Dillmar.

– Sedan har jag ett samarbete med S:t Lukas och Stadsbiblioteket, som vi hoppas kunna utveckla och där temat är "På spaning efter själen".

Bakgrunden som sjukhuspräst i sammanlagt 18 år kommer hon att ha nytta av i sitt nya arbete, säger hon.

Erfarenheter från sjukhuskyrkan

Tillsammans med författaren och sjukhusprästen Lars Björklund har hon skrivit flera böcker om erfarenheterna från sjukhuskyrkan och de behov som finns hos människor att samtala om de stora livsfrågorna.

– På sjukhuset blir det ofta ett avskalat möte. Det är på riktigt, saker och ting står på sin spets. Samtidigt skiljer det sig inte så mycket från det övriga livet, det är bara så mycket som pågår samtidigt vid dessa möten, säger hon.

– Det är ett område som verkligen är väldigt intressant. Det handlar om vad det innebär att man tror, vad man hoppas på och inte hoppas på, vad som är möjligt och hur man kan hitta vägar framåt. Jag känner mig kallad att vara i det området, och jag tar med mig de erfarenheterna in i mitt nya arbete.

Kerstin Dillmar och Lars Björklund har bland annat i sina böcker beskrivit det "existentiella rum" som ibland blir en undanskymd vrå både i samhället i stort och i människors liv, men som samtidigt är ett viktigt rum.

"Vi blir aldrig färdiga"

När människor är i kris upplever de ofta att livet skaver, säger Kerstin Dillmar. Då gäller det att ge tid till reflektion och hitta sätt att uttrycka det som skaver och gör ont och att hitta vägar framåt. Det är viktigt att ge denna typ av reflektion tid, att ta sina livsfrågor på allvar, menar hon.

– Orden ligger närmast till hands, men det finns också andra konstnärliga uttryckssätt. Det existentiella rummet är ett rum som behöver ett levande språk. Det är något vi aldrig blir färdiga med, men vi behöver ge plats åt det.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.