Så fungerar det att gå till bikt

Söndagens bibeltext handlar om förlåtelse. Ett vanligt sätt ta emot förlåtelse har genom historien varit i bikten. Och fram till slutet av 1800-talet var det obligatoriskt att bikta sig för att få delta i nattvarden.

När det inte längre var obligatoriskt blev det också mindre vanligt. Men många går fortfarande till bikt.

I dag har de allra flesta präster varit med om att ge själavård och ta emot bikt. Vanligast är det i storstäder och i kyrkor med flera nationaliteter, förklarar Leif Nordenstorm. Han har forskat om bikten inom Svenska kyrkan och vill med det slå ett slag för behovet av det.

– Behovet finns, men de allra flesta kommer inte till skott. Det enklaste är att börja med att ta kontakt med en präst, säger Leif Nordenstorm.

Han förklarar att bikt är en del av en större process i en människas liv.

– Det börjar med att man upptäcker att något är fel i ens liv och att man vill bryta med det. Inför Gud men i prästens närvaro bekänner man sin synd och får tillfälle till samtal där prästen kan ge goda råd. Sedan tillsäger prästen syndernas förlåtelse.

Bikten blir en chans till omvändelse och förändring, ett viktigt avstamp i livet, menar Leif Nordenstorm. Därefter måste människan kämpa vidare för att inte hamna i samma spår eller synd igen.

Hur går bikten till?

– Det kan gå till på olika sätt. Men vanligast är att man är i en kyrka, i sakristian eller kyrkorummet. Man har ofta ett själavårdsamtal först där man kommer fram till att man ska gå till bikt och vad man ska bekänna.

– Det är viktigt att man har god tid på sig. Ibland vill människor bekänna sådant som inte är en synd.

Vad kan det vara för något?

– Exempelvis om man står i en valsituation och måste välja mellan två dåliga ting, eller att man nedvärderar sig själv. Även skam är vanligt att man misstolkar som synd.

Vad ska man då bekänna?

– Ofta handlar det om brott mot tio Guds bud eller de ”sju dödssynderna” – som jag hellre kallar de sju lasterna eftersom det är sådant vi alla brottas med mer eller mindre. Om någon vill ha mer hjälp finns det små häften, så kallade biktnycklar.

Hur ofta bör man gå till bikt?

– En del går när det har hänt något särskilt. Vissa säger att de går regelbundet. Då går de kanske två gånger per år vid fastan och vid advent. Det blir som en rutin.

I den lutherska traditionen menar man att var och en som är kristen kan tillsäga (som den korrekta termen lyder) en annan människa syndernas förlåtelse. Men trots det rekommenderas det att man går till en präst.

Främst handlar det om att präster har en absolut tystnadsplikt och att de har en själavårdsutbildning, menar Leif Nordenstam.

– Att gå i bikt är inget man måste men erbjudandet finns. Jag tror att man mår bra av det. Man går med tunga steg till bikten men har lätta steg när man går därifrån. Bikten hjälper dig att sätta fingret på din synd och ta ett aktivt beslut att sluta.

Leif Nordenstam menar att det största hindret för bikten är vi själva.

– Många är rädda och tror att prästen ska bli chockad av att höra vad de har att säga. Men de har hört så mycket att de inte förvånas alls. Dessutom är vi präster människor själva och behöver också själva gå till bikt.

Att få och ge förlåtelse

”Världen behöver förlåtelse och alla människor kan bli en del av den”. Det skriver fredspristagaren Desmond Tutu och hans dotter Mpho i deras bok ”Förlåtelse – den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld”, skriven för den som längtar efter att kunna förlåta, men även för den som är i behov av förlåtelse.

Bikt kom tillbaka

Martin Luther såg bekännelsen av synden som en viktig del syndaförlåtelsen, men skiljde inte mellan dödssynder och andra synder. I den protestantiska kyrkan sågs inte heller enskild bekännelse för en präst som central utan bikten kom att ersättas av den allmänna syndabekännelsen i samband med skriftermålet. Från Svenska kyrkans håll har man under 1900-talet försökt återuppliva bikten.

Biktstol

För att ta hänsyn till anonymiteten började kyrkan efter medeltiden att göra olika typer av avskärmningar som skulle separera prästen och den biktande under samtalet.

Därför uppfanns biktstolen, men även för att komma tillrätta med problemet att somliga präster utnyttjade bikten för att göra olämpliga närmanden.

Biktstolen är ofta tredelad där prästen sitter i mitten och de biktande kan knäböja i de yttre avdelningarna och kan därmed vara helt anonyma.

Tystnad

Prästen är ålagd absolut tystnadsplikt vad gäller det som sägs under bikt eller själavårdande samtal.