Varför krigstermer hos Frälsningsarmén?

"Vi är inte en frivilligarmé utan en frälsningsarmé". Så löd en av William Booths texter i Kristna missionens första årsredovisning som senare kom att kallas Frälsningsarmén. Under 1860- och 1870-talet var samhället fyllt av militära bildspråk. Och William Booths nybildade rörelse kom att påverkas av det, menar Marie Willermark. Frälsningsarméns ledare i Sverige.

– Bildspråket låg i tidsandan. Det var en ständig kamp mot fattigdomen, synden och eländet. Man anammade tidsbegreppen och kopplade det till att man var gatans rörelse.

Frälsningsarmén började en kamp mot samhällsproblem såsom arbetslöshet, prostitution, alkoholism. Budskapet var att Gud vill upprätta hela männi­skan.

– ”Soppa, tvål och frälsning”. Det var ett begrepp man ofta använde sig av. William Booth menade att ingen blir välsignad om man fryser om fötterna och ingen blir frälst med tandvärk. Det fanns en helhetssyn på människan där frälsningen tog tag i kärnproblemet.

Men begrepp såsom soldat och armé klingar negativt i mångas öron. Hur resonerar ni kring det?

– Vi har funnits i 150 år. Som gammal rörelse har vi kunnat definiera oss själva. Frälsningsarmén har blivit ett eget begrepp. Vi kan på så sätt frigöra oss från hur världen associerar till de orden. Vi hakar inte upp oss på orden utan fokuserar på det Frälsningsarmén står för och ska vara. Nämligen att ta upp kampen med kärleken som vapen och vara förankrade i Bibeln.

Enligt Marie Willermark kan även det militära bildspråket hjälpa medlemmar att leva troget i sitt kristna kall.

– Vårt språkbruk och ursprung underlättar synen på lärjungaskapet. Att man är med och är del av något. Jag är inte bara medlem utan jag är soldat och ställer upp för det goda i samhället. ”Jag är trogen under fanan” är ett talesätt som har använts. Det skapar en slags identitet och en helhetsbild av att inte endast vara med för sin egen skull utan vara en del av uppdraget, av missionsbefallningen.

Medlemmar i Frälsningsarmén kallas soldater och skriver under något som Frälsningsarmén kallar förbund.

– Medlemmar får ett skriftligt dokument där lärosatserna, grundpelarna i tron vi bekänner, står och även att de vill leva efter en viss livsstil. Förbundet ingår de med Gud – inte Frälsningsarmén. Och det handlar om mål, att man säger att det här strävar jag emot även om jag inte är färdig ännu.

Även sättet att tillsätta ledare inom Frälsningsarmén skiljer sig från andra kyrkor med grund i folkrörelsen.

– Vi har en central ledning. Vi ansöker eller väljs inte till våra tjänster utan får, efter konsultation, en order till tjänsten. Och då finns det stora strategiska perspektivet med i beräkningen.

Samtidigt är Frälsningsarmén inte helt toppstyrd. Soldaterna på lokal nivå styr underifrån i det lokala ledarskapet med ansvar för sin del av uppdraget, förklarar Marie Willermark.

Alla soldater och officerare inom Frälsningsarmén bär någon slags uniform när de är i tjänst. Tanken är att synliggöra kyrkan.

– Uniformen eller skölden synliggör oss. När jag har den på mig kommer jag inte bara dit privat utan företräder min kallelse och mitt uppdrag.

Precis som en tåg- eller flygvärd har sin uniform för att påkalla uppmärksamhet och visa att de kan ta emot frågor som berör ett visst område, fungerar frälsningsarmén uniformer på samma sätt, menar Marie Willermark.

– Den visar att jag står till förfogande när jag är i tjänst. Har vi en intern samling som inte är utåtriktad använder vi inte uniformen. Vi ser uniformen som ett redskap att stärka vårt uppdrag.