Ledare
Demokratins väg kantas av bakslag
Mordet i Moskva är en brutal påminnelse
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Under tisdagen strömmade Moskvaborna till Sacharovcentret för att ta ett sista farväl av den färgstarke oppositionsledaren Boris Nemtsov, brutalt mördad på öppen gata nära maktens centrum Kreml i fredags kväll. Förhoppningarna att mordet ska klaras upp är lågt ställda efter erfarenheter från tidigare liknande dåd. Oklarheten är stor om det finns någon och i så fall vem som är beredd att axla Nemtsovs mantel och bli en samlande gestalt för dem som vill vrida utvecklingen i Ryssland bort från Vladimir Putins maktfullkomlighet och arrogans mot ett demokratiskt samhälle.
Vi har en tendens att ta demokratin för given. Av det följer lätt en underförstådd uppfattning att ett demokratiskt styrelsesätt är så överlägset alla andra att de länder som får smaka på demokratins välsignelser av sig själva och i rask takt fortsätter att utvecklas i rätt riktning.
Att tänka så är naivt. Det visar inte bara utvecklingen i Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott för snart 25 år sedan utan också allt det som följt på den arabiska våren för fyra år sedan. Jublet på Tahirtorget i Kairo, där kristna och muslimer sida vid sida kämpade mot övermakten och för ett demokratiskt styre, har förbytts i sorgesånger. På tisdagen meddelades exempelvis att det egyptiska parlamentsvalet med kort varsel stoppats av författningsdomstolen. En FN-rapport slog häromveckan fast att Libyen störtat ner i totalt kaos, att situationen är den värsta sedan diktatorn Gaddafi störtades och att civilbefolkningen får betala ett skyhögt pris för strider mellan de grupper som slåss om makten. Listan över bakslag kan göras mycket längre.
Att gå från envälde - med eller utan kommunistiskt förtecken - till folkstyre är en lång process.
Det är ingen nyhet. Innan vi sätter oss på höga hästar och fastnar i resonemang om politisk omognad kan det vara värt att reflektera över att det tog decennier från demokratins genombrott i Sverige under 1800-talets andra hälft till dess kvinnor för första gången fick delta i ett riksdagsval år 1921.
Det förflutna är en viktig nyckel till nuet och framtiden. Det kan ligga något gott i att inte tappa förbindelserna till historien. Men dagens Ryssland är det svårt att se några positiva förtecken till kopplingarna bakåt, inte bara till sovjettiden, som lever i människornas minne, utan även till tidigare sekler av despotiskt tsarvälde. Den ryske författaren Vladimir Sorokin beskriver i en essä i Dagens Nyheter den tidsmaskin som Putin har byggt ihop, "skruv för skruv, med envisheten hos en myra", och som drivs av nostalgi, propaganda och regelrätt krig.
Kostnaderna är enorma, inte bara för Rysslands folk, som tvingas leva i en ekonomi i fritt fall, utan också för omvärlden. Vi har alla anledning att förskräckas över mordet på Nemtsov och känna oro inför Rysslans fortsatta skakiga resa.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
